Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Om riddarväsendet. Ur medeltidens kulturhistoria. Af V. E. Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall åtföljdes dessa riddareslag af lysande torneringar, som
uppfördes med en utomordentlig prakt och kostnad och vid hvilka
vissa en gång for alla gällande regler iakttogos med sådan stränghet,
att hvarje förseelse mot dem dömdes af särskilt dertill utsedde
domare och stnndom kunde medföra ganska skymfliga straff. Vid
dessa tornerspel förekommo många olika slags strider och öfhingar,
såsom joútes, hvarifrån vi fått vårt dust, en strid mellan två riddare,
bukwrt strid mellan två skaror eller partier, castUles, d. ä. låtsade
stormningar af torn eller skansar, och pas eller pas d> Armes,
försvar af en bro, ett pass eller annat ställe, der det var af vigt
att hindra en fiendes framträngande. Af de olika vapnen var
lansen det företrädesvis ridderliga, och först sedan inga sådana
mera funnos att tillgå, grep man till andra slag, såsom svärd,
stridsyxor, klubbor, m. fl. De förnämsta torneringsreglerna
inne-höllo att man icke fick begagna svärdet att sticka, utan endast
att hugga med; vidare förbud för att strida annat än på sin
rätta plats, att såra sin motståndares häst, att måtta huggen åt
andra kroppsdelar än ansigtet eller hålen, att anfalla en riddare,
sedan han lyftat upp visiret på sin hjelm eller tagit denna af sig,
och slutligen att i dusterna förena sig flera mot en. De täflande
lifvades af musik och trumpetklang samt af talrika åskådares och
i synnerhet damernas deltagande, hvilket ofta visade sig deruti,
att damen tillstadde sin riddare att bära hennes färger eller gaf
honom en s. k. faveur, d. v. s. ett skärp, en slöja, en handske,
något litet handarbete, med ett ord en af dessa tusen små saker,
som fä ett värde endast genom den som ger och endast för den,
som är nog lycklig att erhålla dem. Också afslutades ingen dust
utan att en lans bröts till damernas ära, och en likartad hyllning
egnades dem äfven vid strid med andra vapen. Vid tornerspelets
slut var det ändtligen de som åt segervinnaren utdelade priserna,
af hvilka det förnämsta medförde för den lycklige rättigheten att
af öfverbringarinnorna erhålla en kyss.
Under krig och oroligheter inskränktes naturligtvis alla dessa
högtidligheter till det allra väsentligaste, eden och riddarslaget,
(1’accolade), desto hellre som dessa båda handlingar stundom
före-gingo på sjelfva stridsfältet. Det är klart, att i sådana fall det
icke gafs tillfälle till bad, vakor och tornerspel.
Riddarens lif delades mellan religionen och kärleken såsom,
hans ideela mål, samt krig och torneringar såsom medel att
förverkliga dessa. Gud och hans dam upptogo helt och hållet hans
tankar, eller borde åtminstone göra det Det är dock fara värdt
att damerna här vid lag togo brorslotten och mera dertill; dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
