Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette häftet, juni - Är dogmen om »Guds ord» en med bibeln förenlig lära? Af Carl von Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagen framför sig, att en motsägelse förefinnes mellan det gamla
och det nya testamentets gudsbegrepp och verldsåskådning
öfver-hufvud? Vill han göra troligt, att ingen yäsensolikhet kan spåras
mellan den af Kristus förkunnade rent andlige Guden, menniskornas
himmelske Fader, och mosaismens Jahveh-Elohim, som med egen
hand skapat det första menniskoparet, åt mannen och hans hustru
förfärdigat drägter af skinn, som låter Abraham åt sig uppduka
en måltid i Mamres lund, brottas med Jakob, inskrifver budorden
på stentaflorna med sitt finger, talar med Moses »ansigte mot
ansigte, såsom en man talar med sin vän» och går förbi honom,
så att Moses får se »hans ryggsida.» Påstår han, att
naturvetenskaperna och filosofien icke kunna finna något att anmärka mot
ormen i paradiset, djuren i Noachs ark, Bileams åsna, Eliæ
himmelsfärd i en brinnande vagn, Jahvehs förhärdande af Faraos
hjerta, hans vrede, hämdlystnad och så många andra drag, hvilka
lägga i dagen en groft antropomorfistisk gudsuppfattning? Och
tager han slutligen, för att kröna verket, äfven det påståendet på
sitt ansvar, att i bibeln ingenting förekommer, som måste synas
anstötligt och förkastligt inför vår tids sedlighets- och
rättsmedvetande? *)
Ja, värdaste läsare, bedröfligt att säga förhåller det sig
verkligen så, att vår författare, i likhet med så mången annan
»bekännelsetrohetens» heros, synes hafva tagit till sitt skriftställeris
ledande tanke det tertullianska: »prorsus credibile est, quia ineptum
est; certum est, quia impossibile est» (det är fullkomligt troligt,
emedan det är dåraktigt; det är visst, emedan det är omöjligt»).
Sin bok har han imellertid försett med ett annat motto, nämligen
med följande yttrande af F. Turrettini: »Frågas — om de helige
’) Att de bibliska skrifterna i detta såväl som i andra hänseenden afspegla sin
tids ofta föga upphöjda åskådningssätt, bestrides naturligtvis på det ifrigaste af
inspi-rationsdogmens anhängare. Man jemföre dr L. Landgrens utlåtande (i Teologisk
Tidskrift, 1870, första häftet) med anledning af den i sjunde häftet af Framtiden, 1869,
införda uppsatsen: »Om den s. k. bibliska historien såsom läroämne vid
religionsundervisningen», af F., samt dr H. von Schéeles polemik (i Teol. Tidskr. 1870, tredje
häftet) mot en uppsats i Svensk Litteratur-tidskrift (1869, sjunde häftet) om »Olika sätt
att läsa bibeln», af C. F. B. »Rörande de tvenne speciela punkter i den bibliska
framställningen», yttrar hr von Schéele, »hvilka af förf. utpekas såsom de mest
»stötande för vår tid» sedliga medvetande», nämligen dels »den hänsynslösa grymheten mot
besegrade fiender», dels »den naiva öppenhet, hvarmed förhållandet mellan könen
behandlas», så få vi kortligen genmäla, att vår tids medvetande vål ingalunda är någon
säker måttstock för dessa frågors rätta bedömande.» Tyvärr har hr v. S. försummat
att upplysa oss om hvilket tidehvarfs sedliga medvetande, han anser lemna den här
erforderliga måttstocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
