Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISKA BETRAKTE).SER. 251
tryggt för hvarje angrepp frän Tyskland. Ett motsatt förfarande
å den tyska politikens sida skulle åtminstone under sådant för-
hållande vara fullkomligt donqvixotiskt, både hvad ändamålet, och
de svårigheter, som väl ändock alltid skulle möta i utförandet,
beträffar.
Men en annan omständighet återstår ännu att omnämna såsom
synnerligen egnad att göra Tyskland farligt för den allmänna
freden. Det har ansetts såsom ett betydande framsteg i civilisation,
att folken en gång fingo bortlägga vapnen och öfverlemna lands-
forsvaret åt arméerna. Huru arméerna ofta missbrukats för folk-
frihetens undertryckande är väl bekant, och senare tiders erfaren-
het har visat, att de äfven äro otillräckliga för försvaret. Följaktli-
gen påyrkas numera ingenting med större ifver än ett försvar grundadt
på folkbeväpning. Folken taga åter upp de bortlagda vapnen;
och Tyskland har i det fallet gått i spetsen. Alldeles otvifvelaktigt
är, att denna rörelse är väl egnad att befrämja de närmast afsedda
ändamålen; men den är likväl icke utan sina vådor. Endast fram-
tiden kan visa dess , fulla inflytande på civilisationen. Det är föga
troligt, att den krigiska skickligheten hos en nation kan ökas,
utan att äfven den krigiska andan och dermed äfven krigslusten
ökas. Den krigiska uppfostran skall alltför sannolikt väcka hågen
för hriget hos mången, som derförutan icke skolat få sina tankar
riktade åt det hållet. Och de äro icke få, för hvilka kriget måste
vara en lockelse. Den ärelystne ser deruti ett medel för hastig
uppkomst. För det i allmänhet äfventyrliga lynnet har kriget alltid
något tilldragande. Lättingen, hvilken tryckes af arbetets möda,
finner i kriget den enda passande sysselsättningen. Och hvilken för-
träfflig tillflykt ger ej kriget för allt hvad samhället har af demo-
ralisation och obestånd, för allt vare sig till karakter eller ekonomi
ruineradt! Alla dessa kategorier skola söka andra utvägar, —
spelhusen, vinglerier etc. — om de ej blifvit genom uppfostran
väckta på kriget; hafva de åter blifvit detta, så är alltför sannolikt,
att kriget äfven skall för deras inbillning hägra framför hvarje
annat föremål, hvaråt de eljest skolat skänka sin uppmärksamhet.
Nu utgöra visserligen dessa kategorier endast en minoritet af na-
tionen; men det är i allmänhet en högröstad minoritet, och om
den förmår — hvad som sällan brukar vara svårt — att göra sig
hörd genom fantastiska poeter och talare, hvilka, genom att anslå
nationalkänslan, draga massan med sig, så kan minoriteten lätt
nog blifva majoritet; framför allt om — hvad icke heller, synner-
ligen i Tyskland, är någonting sällsynt — furstar finnas, som med
begärlighet sätta sig i spetsen för krigiska företag, vare sig emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
