Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet, september - Politiska betraktelser. 7. Om möjligheten af fredens bibehållande i Europa. Af —t—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 FRAMTIDEN. FJEBDE ARGANGEN. 1871. SEPTEMBER.
ligen mellan de germaniska nationerna. Och hvilka resultat hade
man nu häraf att vänta?
Först och främst synes alldeles påtagligt, att detta förbund
skulle vara tillräckligt starkt, för att verkligen omöjliggöra all
tanke pä anfall vare sig frän Frankrikes eller Rysslands sida, eller
till och med från begge dessa makter förenade, i fall en så ona-
turlig förening vore tänkbar. Uti hela denna afhandling lemna
vi derhän allt afseende på de sydeuropeiska staterna, enär dessa
icke skulle kunna för egen del hafva något intresse uti att kasta
sig in i ett äfventyrligt krig med det mäktiga förbundet och helt sä-
kert icke skulle för slikt ändamål endast låta bruka sig afFrankrike
eller Ryssland. Förbundet skulle således otvifvelaktigt, till att börja
med, medföra en materiel säkerhet för fredens vidmakthållande.
Men en icke mindre säkerhet skulle yttermera ligga uti sjelfva de
allvarliga fredstendenser, som inom förbundet mer och mer måste
komma att göra sig gällande. De positivt fredliga elementen, som
England, Holland, Skandinaviska länderna, med en befolkning af
öfver 40 millioner, skulle tillföra förbundet, måste utan allt tvif-
vel komma att i detta hänseende utöfva ett väsentligt inflytande;
och äfven Österrike skulle icke hafva något skäl att önska fredens
brytande, men tvärtom hafva mycken anledning till belåtenhet att,
under den yttre säkerhet, som förbundet skänkte, kunna ordna
sina inre angelägenheter och fortgå i politisk utveckling, dåmera
oförhindradt att göra alla möjliga eftergifter åt de särskilda na-
tionaliteter, af hvilka detta rike är sammansatt. På samma sätt
med Schweiz och Belgien, i fall dessa länder inginge i förbundet.
Hvad Tysklands egna krigiska benägenheter beträffar, så kan
man omöjligen antaga annat, än att desamma skulle i högst väsent-
lig mån komma att förminskas, ej blott, såsom nyss antydts, in-
direkt genom inflytandet af de öfriga medlemmarnes i förbundet
fredliga tendenser, utan äfvenväl derföre att ju förbundet med
skäl kunde sägas vara i väsentlig mån en realisering af germanis-
mens idé, för hvilken det ändock är som tyska nationens krigiska
håg blifvit väckt; ty denna idé vore verkligen realiserad, icke på
ett mindre tillfyllestgörande, men på ett mera värdigt sätt, än den
kanhända varit tänkt af de ultragermanistiska ifrarne. Än vidare
skulle dertill bidraga det helsosamma inflytande man med stort
skäl kunde imotse, ej mindre af de öfriga länderna, än särskildt
och kanske företrädesvis af de skandinaviska länderna på utveck-
lingen af Tysklands inre politiska förhållanden — ett inflytande,
som icke kunde annat än göra sig gällande mellan beslägtade na-
tioner, sedan det inbördes förtroendet mellan dessa blifvit stad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
