Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 2. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BERNHARD ELIS MALMSTRÖM. 295
0 du min Gud! när hjertat klappar,
Och heia verlden se’n det ser.»
Men det ligger dock något berättigadt i denna hjertklappning;
derför må vi ej undra att flickan sjunger till oroväckaren i sitt
bröst:
»Nog är mig ensamheten bitter
Pä tu man hand med dig ibland,
När mamma länge borta sitter
Hos fruarna med kort i hand.
A.tt vara god, att vacker kallas,
Min Gud! hvad tjenar detta till,
Då det är ingens eller allas,
Hvad man den ende egna vill.»
Denna sista strof synes åtminstone oss vara en af de yppersta
af Malmströms hand. Hufvudhemligheten i alla rena sinnen bland
den täcka ungdomsflock, som vid det sextonde året föres ut
verlden, till bal och nöjen, torde här vara inrymdt i dessa fyra
små innehållsrika rader.
Från dessa dikter är det nu tid att vi höja oss till dem, som
vi förut betecknat såsom höjdpunkten af skaldens verk af detta slag.
Främst möter oss bland dem »Segrarinnan». Det är icke
någon prisad skaldinna eller någon triumferande sångerska, som
här höljes af lof; icke ens en hög hjeltinna såsom Blända eller
Kristina Gyllenstjerna. Nej! Redan första strofen yppar för oss
hvilka strider och hvilka segrar här hägrat för skaldens syn:
»Inga ärestoder
Qvinnans dygder vinna;
Men der böner brinna
Mellan tårefloder,
Heter hjelten Qvinna,
Heter segrarn Moder!»
De öfriga äro denna lika. Vi vilja anföra ännu tvenne:
»Lida, älska, dyrka,
Ingen att förtro det;
Offra hjerteblodet
Utan tack att yrka
Med den svages styrka
Som är tålamodet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
