Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - Om Bernhard Elis Malmström som menniska och skald. 2. Af P. A. Gödecke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. OKTOBER.
Ödmjuker er, när frälsta menskoätter
Omgifva edra namn med evig glans.
Ödmjuker er, och lägger kransen ner
Uppå hans altar, som er kraften gaf.
Till himlen blicker och ödmjuker eder!
Sen! hvad är verlden? Glömda hjeltars graf.»
Ödmjuker er, när lifvets glädje rymmer,
När ärans lusteld en gång slocknar ut.
Ödmjuker er, när lefnadsdagcn skymmer
Och sista blomman dör för er till slut.
Ödmjuker er, när ungdomshoppet sviker,
När himlens tuktan drabbar mer och mer.
När sista stjernan från er himmel viker,
Så varer glade och ödmjuker er.»
Derföre, då vi nu slutat teckningen af detta »mödans offer,
pligternas martyr», känna vi intet skönare slutord att sätta under
hans lefnads bild, än dem han sjelf satt öfver Sellén, sin lärare
och faderlige vän:
»Ensam stod han midt i lifvets hvimmel
Med sin lott, af egna mödor bygd :
Ej på jorden sökte han sin himmel,
Sökte der ej lönen för sin dygd.
När det sista målet närmre ryckte,
Ensam än han bidde lugnt sin tid :
Kalla handen ingen maka tryckte,
Ingen son det brustna ögat lyckte,
När han somnat från sin sista strid.
Stilla verksam sin förtjenst han glömde,
Ej på ytan mannens värde låg,
All den heder i sitt bröst han gömde,
Allt hans väsens guld ej verlden såg.
Nog man ser hur lätta seglet sväller,
Vimpeln fladdrar öfver fjärd och sund ;
Men när hamnens skygd i storm det gäller,
Ingen ser det ankare, som fäller,
Räddande, sin tyngd i hafvets grund.»
P. A. Gödeckb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
