Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet, oktober - En publicistisk gengångare. Af L. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 FRAMTIDEN. FJERDE ARGANGEN. 1871. OKTOBER.
interimschef företagit sig i Aftonbladet; gemenhet, nedrighet, infami,
bofstreck, lönnmord på andras heder och ära, allt detta var endast
dagliga epitheter på en viss handling, som lian skall liafva begått och
korrektionister, pionierer, m. m. lika dagliga komplimentsnamn åt re-
daktionen sjelf. Men som våra läsare ännu förmodligen af allt detta
ej kunna göra sig en riktig föreställning om tonen, hvari diatriberna
varit uppstämda, välje vi här hellre ur högen ett stycke af Svenska
Biet för Lördagen den 20 Augusti:
»Man bchöfver ju blott vara mcnniska och liafva menskliga känslor
för att isas vid åtankan, hvarthän ett så infernaliskt steg, om det icke
i tid stäckes, skall leda, det må nu gälla vän eller fiende. Finnes
det väl någon bland våra resp, läsare, som icke skulle skakas af en
rysning, om han tänkte sig t. ex. hela sitt husliga lif, sin maka, sina
barn, sina mest intima familj- och umgängesrelationer, vänner, och väl-
görare framstälda till offentligt begrinande i en öfver hela landet spridd
tidning, blott för det han råkat i brutet förhållande till en tidnings-
utgifvare? Om han tänkte sig medlemmarne i de hus, der han umgås,
blottstälda för giftiga, gemena, nedriga allusioner, blott för det de äro
hans vänner? Om den usling, som sådant försökte, än brännmärktes
med nesan att af allt hederligt folk, hvarhclst han visade sig, blifva
afskydd och utvisad, vore icke smärtan af det djupa sår, han tillfogat
dig, k. läsare: lika stor? Om du än kunde lida ett dylikt ormstygn
för din egen person, utan att fråga efter det, skulle du ej gripas af
namnlös smärta, då du såge dem du har kära, dem till hvilka du står
i dyrbara förbindelser, oskyldigt prisgifna åt moraliskt lönnmord för
din skull? Och hvad ville du göra den niding, som disponent öfver
en tidning, kunde skratta åt din vanmäktiga smärta och harm, ifall
det allmänna tänkesättet blefve så förpöbladt, att man slukade skan-
dalen och lögnen och läste tidningen lika begärligt, huru mycken »‘ge-
menhet», som än deri flödade?
»Undre derföre ingen af våra läsare, att pressen, (på Allehanda
och Södermanländningen när), dragit ut imot Almqvistska dådet man
ur huse. Det är en krokodilunge, som genast vid utkläckningen måste
ihjeltrampas, om vi, något hvar, ännu skola få liafva den fristad och
de förhållanden fridlysta, inom hvilka ännu ingen tidningsskrifvare före
»går-an»-pressen dristat sig. Kan det icke vara nog att Gud, Konung
och allt hvad fäderneslandet har upphöjdt, blifvit den offentliga smä
delsens byte! skola vi med likgiltighet se, att äfven den sista fläcken,
der man ännu kan vara skyddad, den enskilda familjumgänges- och
vänkretsen inkräktas af densamma? Saken gäller sannerligen hvarje
läsare lika nära, som hvarje publicist. Tune tua res agitur, paries
dum proximus ardet. Det skulle väl blifva den hemskaste ställning
inom det offentliga och enskilda lifvet, man gerna kan tänka sig, om
en liten pionierkorps af äreförgätna tidningsskrifvare kunde, genom
att angripa tredje person, företaga sig att hindra hvarje fritt offentligt
yttrande, bringa hvarje medborgare att darra för de sina, om han emot
deras åsigt dristigt utsade sin öfvertygelse; om de sålunda med en
Robespierrisk jernspira kunde styra folkombud och regering, stifta lagar
för stat och litteratur, göra sig till envåldsherrar inom lifvets område
och inom andens! De publicistiska angreppen, ehuru förhatliga, hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
