Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet, november - Några röster om skandinavismen. Af A. Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 FRAMTIDEN. FJERDE ÅRGÅNGEN. 1871. NOVEMBER.
vara egnadt att väcka synnerligt förtroende? Borde man invagga
sig i den föreställningen, att förslagets upphofsman nu, dâ en god
del af danska monarkien befann sig i fiendens hand, och dä det
blef mer och mer tydligt att vestmakterna ej ville röra sig, skulle
förmå genomdrifva Sveriges-Norges aktiva ingripande i striden?
Var det möjligt att glömma, att grannen långt förut, medan ännu
hans bistånd skulle hafva egt en vida större betydelse, hade dragit
sig tillbaka i trots af det formela löfte, som svensk-norske utrilces-
ministern gifvit, då han i depeschen (N:o 100) af 5 Oktober 1863
på det bestämdaste förklarade »att, ehvad en traktat blifvit in-
gången eller icke», svensk-norska regeringen, i händelse af ett tyskt
anfall på Slesvig, hyste samma benägenhet som förut att »erbjuda
Danmark den hjelp, det kunde påkalla?» När en så solennel för-
klaring, på tvänne rikens vägnar afgifven af deras utrikesminister,
redan visat sig betydelselös, med hvilken grad af tillit kunde man
då inlåta sig på en vidlyftig kombination, grundad uteslutande på
ett personligt initiativ af en, låt vara hög, men vanmäktig vilja?
Och om man ej rent ut angaf sådana skäl för afslag, utan lät den
dödfödda planen njuta den förmånen att stranda på låtsade poli-
tiska svårigheter, så kunde ju detta allt för väl vara en diplo-
matisk höflighets-åtgärd, som ej synes behöfva vitna om hr Monrads
■»fatal perversity of temper.»
Från denna föga tilltalande episod återvända vi till en annan
del af hr Geffroys afhandling. Näppeligen torde någon nu lefvande
utländing ega en så grundlig kännedom om de nordiska ländernas
historia samt inre och yttre förhållanden i nutiden, eller med ett-
så vaksamt och välvilligt intresse hafva inför den europeiska all-
mänheten spridt ljus öfver Nordens angelägenheter, som den frejdade
franske historikern. Vi skola finna, att han ej af den skandina-
viska rörelsens skenbara afmattning låtit vare sig sin blick förvillas
eller sina öfvertygelser rubbas.
Genom femte artikeln i Pragfreden af 23 Augusti 1866 af-
trädde Österrike till Preussen alla genom fredsslutet i Wien 1864
förvärfvade rättigheter till hertigdömena Holstein och Slesvig, dock
med det förbehåll, »att befolkningarna i Slesvigs nordliga distrikter,
derest de genom fri omröstning gifva sin önskan tillkänna att
förenas med Danmark, skola till Danmark afträdas.» Fjorton
dagar derefter framlades för preussiska deputerade-kammaren, den
8 September, ett lagförslag rörande hertigdömenas införlifvande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
