- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
557

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet, december - Anmälningar - Nyutkomna böcker. (Litteraturöfversigt). Af C. v. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANMÄLNINGAR. 557
Sjökadetten i konung Gustaf den tredjes tid. Historisk roman af Pehr Sparre. —
Den nyligen aflidne skriftsjällareveleranens förtjänster såsom historisk romanförfattare
hafva framhållits i en uppsats om den svenska historiska romanen i denna tidskrifts
Maj- och Junihäften för innevarande år. »Sjökadetten», som nu utgifvits i ny upplaga,
ansluter sig värdigt till sina föregångare: Den siste friseglaren, Adolf Findling och
Standaret.
Samlade Arbeten af August Blanche. Andra Serien. Teaterstycken. Tolfte—
Femtonde häftena. — Den nya upplagan af den högt uppburne författarens samlade
arbeten skrider raskt sin fullbordan till mötes. Efter de nu fullständigt utgifna drama-
tiska arbetena följa på nyåret de återstående romanerna, politiska och andra uppsatser
samt de berömda nekrologerna. Hela samlingen af Blanches skrifter torde komma att
utgöra omkring 20 häften. Subskriptiouspriset är 1 R:dr pr häfte.
Efterlemnade Skrifter af Daniel Klockhoü. Efter författarens död utgifna af Victor
Rydberg och P. N. Ödman. Med en inledning af C. D. af Wirsén. — Den begåfvade
unge universitetslärarens efterlemnade skrifter hafva af publiken och kritiken mottagits
med ett lätt förklarligt intresse. Finkänslig, renhjertad, stämningsrik såsom diktare,
röjde Klockhoff i sitt rätt mångsidiga litterära och vetenskapliga författareskap en
ädelhet i syftet och en kraft i ansatsen, som, äfven när det åstadkomna blef endast
ett styckverk, måste lifligt intaga hvar och en, som vet att uppskatta den sanna, af
uppoffring mäktiga entusiasmens betydelse. Och en entusiast var Klockhoff, en af
tron på de ideela makterna gripen och genomträngd personlighet. I främsta rummet
gällde hans hänförelse mensklighetens och nutidens vigtigaste fråga: den om sanning
och rätt inom det religiösa området. Härvid gick det honom såsom det gått så
mången hans själafrände: under arbetet för den sanna kristendomens insättande i sina
rättigheter såsom högsta ledare äfven för den moderna kulturen, kom han — för att
tala med hans minnestecknare — »i en oppositionel ställning till den krassare form
af ortodoxi, som vill fixera ett visst moment, en viss punkt i utvecklingen såsom den
enda riktiga.» Sammandrabbningen blef oundviklig, och från Klockhoffs sida fördes
striden med skarpslipade vapen. Han var, såsom den »renläriga» dogmatikens män
pläga uttrycka sig om forskare af Klockhoffs skrot och korn, en »negativ» ande, hvilket
vitsord, rätt uppfattadt, innebär ett ej ringa loford. Ty hvad han negerade var i
sjelfva verket ingenting annat äa den grundfalska åsigten — ortodoxiens hörnsten —
att menniskovärdet bör, i religiöst hänseende, bedömas icke efter uppsåtets och viljans
hängifvenhet åt det gudomliga, utan efter förståndets jakande till eller s. k. »tro» på
vissa teologiska doktriner. Detta »ortodoxa» föreställningssätt, till sitt innersta väsen
lika okristligt som- oförnuftigt, ville Klockhoff’ utrota, men blott för att derigenom
rödja en väg för den tro, åt hvilken Kristus sjelf tillerkänner saliggörande kraft, då
han säger till synderskan — till henne, som ingenting hade sig bekant vare sig om
triniteten eller »Kristi gudom» — »din tro har frälst dig!» 1 sitt rätta ljus betraktad
var alltså Klockhoffs lifsgerning en positiv, en verkligt uppbyggande, och väl kunna
på denne redlige arbetare i vingården lämpas skaldens sköna ord: »fast allt ej må nås,
är bemödandet skönt, ty i lifvet sträfvandet sjelft är sitt mål, när det gäller hvad
ädelt och stort är.»
Sigfrid Flodin:
Huru hinder brytas. En autobiografi af Maria Elisabeth Zakrzewska. Med. Doktor.
Ofversättning af Selma Borg. Denna bok utgör en i sitt slag ganska beaktansvärd
inlaga i »qvinnofrågan». Stuart Mill och många jemte honom hafva ur mera veten-
skaplig synpunkt uppvisat det ohållbara i den tanklösa och sjelfviska jargonen om
qvinnans olämplighet för andra värf än dem, som hålla henne fängslad inom »hemmets
stilla verld»; i doktor Maria Zakrzewskas personlighet träder oss till mötes ett lifs-
lefvande exempel på den lyckligt utrustade, energiska qvinnans intellektuela och prak-
tiska jembördighet med mannen. Den enkla, men på sina ställen verkligt gripande
berättelsen gör intrycket af en den tåliga uthållighetens, den sedliga viljestyrkans seger-
sång, en öfvertygande bevisföring för satsen om trons makt att »förflytta berg», ned-
bryta alla hinder, som stänga vägen till målet. »Vår tid är frihetens gryende vår,
och» — så hoppas vi med öfversättarinnan — »dess milda solstrålar af fri tanke, fri
diskussion och fri handling skola utveckla samhällslifvets skönaste blomma — qvinnans
andliga och lekamliga frihet.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 12:44:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free