Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
par, sågos löpa i det långa gräset; en mängd brokigt
klädda kvinnor med vattenbambus på huvudena rörde
sig i en slingrande rad genom en gles dunge av frukt-
träd. Karain stannade mitt bland sitt folk och vinkade
med handen; därefter skilde han sig från den grant ut-
styrda gruppen, vandrade ensam ned till stranden och
vinkade igen. Skonaren gled ut till havs mellan de
branta uddar, som avstängde viken, och i samma ögon-
blick passerade Karain för alltid ut ur vårt liv.
Men minnet står kvar. Några år senare råkade jag
Jackson på Strand. Han var ståtlig som alltid. Hans
huvud syntes högt över folkmassan. Hans skägg var
guldfärgat, ansiktet rött, ögonen blå. Han bar en bred-
skyggig, grå hatt, men hade varken krage eller väst. Han
var inspirerande! Han hade just kommit hem, hade
landat samma dag! Vårt möte orsakade en virvel i män-
niskoströmmen. Brådskande fotgängare sprungo emot
oss, gingo därefter vid sidan om oss och vände sig sedan
om för att få se denne jätte. Vi bjödo till att samman-
tränga sju år av vårt liv i sju utrop; därefter vandrade
vi stillsamt vidare, meddelande varandra de senaste ny-
heterna. Jackson såg sig omkring som om han sökte
landmärken, och stannade framför Bland’s fönster. Han
hade alltid haft en vurm för gevär, varför han hejdade
sig och betraktade de raka och allvarliga rader av va-
pen, som ställts ut bakom den svartramade dörrspegeln.
Jag stod vid hans sida. Plötsligt sade han:
»Minns du Karain?»
Jag nickade.
»Åsynen av allt detta kom mig att tänka på honom»,
fortsatte han med ansiktet mot rutan — och jag kunde
se en annan stark och skäggig man, som uppmärksamt
blickade fram mellan de mörka, polerade cylindrar, som
kunna ge bot för så många illusioner. »Ja; det kom
mig att tänka på honom>, fortsatte han långsamt. »Jag
såg i morse en tidning; de strida igen därborta. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
