Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
i
Å
|
68
den — hans paletåskört fladdrade sakta längs hälarna;
hästarna travade försiktigt på den smutsiga stenläggnin-
gen; två unga flickor passerade förbi i livligt samspråk
och med glänsande ögon; en ståtlig och gammal, rödbru-
sig herre kråmade sig, medan han strök sin vita mus-
tasch; och en rad av gula plakat med påmålade blå
bokstäver närmade sig långsamt, vaggande hit och dit,
det ena bakom det andra, likt en massa besynnerligt
drivande vrakgods uppå en flod av hattar.
»Ja-a-a», upprepade Jackson. Hans klarblå ögon
blickade omkring sig med samma hårda och föraktfulla
intresse, som man ofta ser i en gosses ögon. En klum-
pig rad av röda, gula och gröna omnibusvagnar rullade
sviktande, väldiga och pråliga förbi oss; två trasigt kläd-
da barn sprungo tvärs över gatan; en hop sluskiga kar-
lar, med röda dukar lindade kring sina bara halsar,
släntrade fram under rått samtal; en eländig gammal
man med ett utmärglat ansikte tjöt ut namnet på en
tidning; medan vi på långt avstånd — mellan hästarnas
guppande huvuden, de matt glimmande seldonen och
virrvarret av blänkande rutor och vagnstak — kunde se
en polis stå vid gathörnet, hjälmklädd och mörk, och
sträckande ut en styv arm.
»Ja, jag ser det», sade Jackson långsamt. »Det är
där; det flämtar, det springer, det rullar; det är levande
och starkt; det skulle krossa en, om man ej såge sig för;
men jag vill bli hängd om det i alla fall är lika verkligt
för mig, som... som det andra... låt oss säga, Karains
historia».
Han hade helt visst varit alltför länge borta hemifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
