Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— FEN
IDIOTERNA
i reste längs vägen från Treguier till Kervanda.
Vi åkte med rask fart mellan de häckar, som växte
på jordvallarna vid vardera sidan om vägen. Men vid
foten av den backe, som höjer sig framför Ploumar,
föll hästen in i långsamt trav och kusken hoppade tungt
ner från kuskbocken. Han snärtade med piskan och
begynte stiga upp för sluttningen, klumpigt vandrande
vid sidan av åkdonet med ena handen stödd mot fot-
steget och blicken riktad nedåt. Efter en stund höjde
han huvudet, pekade framåt vägen med piskskaftet och
sade:
»Idioterna!»
Solen gassade ned över det böljande landskapet. Höj-
derna voro krönta med klungor av magra träd vilkas
kvistar pekade högt mot skyn. De små fälten — kring-
gärdade med häckar och stenmurar, vilka löpte i zigzag
över sluttningarna — bildade fyrkantiga fläckar av liv-
ligt grönt och gult, som med sin regelbundenhet på-
minte om en naiv tavla av någon primitiv målare. Land-
skapet var delat i två hälfter genom vägens vita linje,
som i stora böjningar sträckte sig långt bort, likt en
flod av damm som glider ned längs kullarna på sin väg
till havet.
» Här är han», sade kusken igen.
Medan vi långsamt åkte framåt, sågo vi hur ett huvud
stack upp ur det långa gräset i jämnhöjd med hjulen.
Det slöa ansiktet var rött, och det klotrunda huvudet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
