Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
arbete i morgon. Det finns fullt upp med palmvin —
som håller på att surna.»
Kayerts sade ja, och Makola bar med egna händer
de stora kalebasserna till sin hyddas dörr. De stodo där
ända till kvällen, och Mrs. Makola synade var och en av
dem. Vid solnedgången fingo männen dem. Då Kayerts
och Carlier gingo till vila flammade en stor lusteld fram-
för männens hus. De kunde höra deras rop och trum-
mande. Några män från Gobilas by hade också infun-
nit sig, och underhållningen vann stort bifall.
Vid midatt vaknade Carlier plötsligt och hörde en
man ropa högt, därpå avlossades ett skott. Ett endast.
Carlier sprang ut och mötte Kayerts på verandan. De
voro båda förskräckta. När de gingo över gården för
att kalla på Makola, sågo de skuggor röra sig i mörk-
ret. En av dem ropade: »Skjut icke! Det är jag, Price.»
Strax därpå uppdök Makola invid dem. >»Gå tillbaka,
gå tillbaka, jag ber», övertalade han. »Ni förstöra all-
ting.» »Främmande män stryka omkring här», sade
Carlier. »Gör ingenting, jag vet», sade Makola. Sedan
viskade han: »Allt väl! Hämta elfenben. Säg ingen-
ting! Jag förstår min affär.» De två vita männen gingo
motsträvigt tillbaka till huset, men somnade ej. De
hörde fotsteg, viskningar, suckar. Det lät som om
en mängd människor skulle kommit in, slängt tunga
saker på marken, kivats länge och väl och sedan av-
lägsnat sig. De lågo på sina hårda bäddar och tänkte:
»Den där Makola är ovärderlig.» På morgonen kom
Carlier ut, mycket sömnig, och drog i den stora ring-
klockans snöre. Stationskarlarna kallades varje morgon
med = klockringning till mönstringen. Denna morgon
kom ingen. Kayerts kom också gäspande ut. På andra
sidan gården sågo de Makola träda ut ur sin hydda, hål-
lande ett bleckfat med tvålvatten i handen. Makola
var såsom civiliserad neger mycket mån om sin yttre
person. Han kastade skickligt såpvattnet över en elän-
dig liten racka, som han höll sig med, och i det han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
