Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMKOMSTEN
ID inre ringbanans tåg från City rusade fram ur
ett svart hål och stannade med ett missljudande,
skorrande slammer i en West-End-stations dimdunkla
halvdager. En rad dörrar slängdes upp och en hop
män störtade huvudstupa ut. De buro höga hattar, hade
bieka, men friska ansikten, mörka paletåer och skinande
blanka skodon; de höllo tunna paraplyer i händerna
och veko brådskande ihop sina aftontidningar, som lik-
nade styva, smutsiga trasor i grön, ljusröd eller vit-
aktig färg. Alvan Hervey steg ut bland de andra, med
en rykande cigarr mellan tänderna. En obeaktad liten
kvinna i luggsliten, svart dräkt sprang förtvivlad om-
kring med båda händerna fulla av paket, och ramlade
slutligen in i en tredje klassens vagn. Tåget gick av.
Ljudet av igenslängda vagnsdörrar bröt fram som en
skarp och ondskefull gevärssalva; en iskall fläkt, be-
mängd med besk rök, strök fram längs hela plattfor-
men och kom en stapplande gammal man, som ända
upp till öronen var insvept i en yllehalsduk, att plöts-
ligt stanna mitt i den framrusande mängden och våld-
samt hostande böja sig ned över sin käpp. Ingen såg
åt honom ens.
Alvan Hervey passerade porten, där biljetterna av-
lämnades. Mellan den smutsiga trappuppgångens kala
väggar klättrade män hastigt uppåt; deras ryggar sågo
alla likadana ut — nästan som om de burit samma uni-
form; de liknöjda ansiktena varierade, men voro likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
