- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
137

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

är ju naturligt att var och en en gång i sitt liv blir kär
— ifall icke ens hustru dör, då det är endast beröm-
värt att man blir kär en gång till. Flickan var frisk,
lång, blond, och enligt hans mening väluppfostrad och
intelligent. Hon var också ytterligt utled vid sitt hem,
där hennes individualitet — om vilken hon var mycket
medveten — var liksom insluten i en väl tillstängd låda,
utan möjlighet till fritt spel. Hon rörde sig som en gra-
nadör, var stark och rak som en obelisk, hade ett vac-
kert ansikte, en öppen panna, frimodiga ögon, och icke
en enda egen tanke i sitt huvud. Han kapitulerade has-
tigt inför alla dessa behag, och hon föreföll honom så
utom all fråga av den rätta sorten, att han icke för ett
ögonblick tvekade att förklara sin kärlek. Under höljet
av denna helgade och poetiska fiktion åstundade han
henne häftigt — av olika skäl, men huvudsakligen för
tillfredsställelsen att få sin vilja fram. Han uppförde
sig därvid mycket dåsigt och högtidligt — utan någon
fattbar anledning, om ej för att dölja sina känslor —
vilket är högst comme il fauté. Likväl skulle ingen ha
schockerats om han försummat denna skyldighet, ty den
känsla han verkligen erfor var en längtan — utan tvivel
en smula starkare och mer sammansatt — men till sin
natur inte det ringaste mer klandervärd, än en hungrig
mans längtan efter sin måltid.

Efter sitt giftermål vinnlade de sig, med uppenbar
framgång, om att utvidga sin umgängeskrets. Trettio
personer kände dem till utseendet, tjugu därtill funno
sig med småleende bugningar i deras tillfälliga närvaro
innanför deras gästfria trösklar; till slut blevo ännu fem-
tio medvetna om deras existens. De rörde sig inom den-
na värld ibland utmärkt älskvärda män och kvinnor,
vilka fruktade sinnesrörelser, entusiasm och misslyc-
kande värre än eld, krig eller dödlig sjukdom; vilka to-
lererade endast den mest obestämda formulering av de
mest alldagliga tankar och erkände endast nyttiga fakta.
Det var en ytterst behaglig sfär, denna alla dygders hem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free