- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
161

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

med ett småleende som var lika ofrivilligt som en grimas
av smärta.

»Ett misstag...» började han långsamt, men var sedan
oförmögen att fortsätta.

»Ja... det var ärligt», sade hon mycket sakta, som
om hon skulle talat till minnet av en känsla från ett av-
lägset förflutet.

»Förbannelse över din ärlighet ...» bröt han ut. »Finns
det någon ärlighet i allt detta!... När började du bli
ärlig? ... Vad gör du här? Vad är du nu?... Allt ännu
ärlig? ...» |;

Han gick emot henne i blint raseri. Under dessa tre
snabba steg miste han känslan av beröring med den
materiella världen och surrade om i ett slags tomt uni-
versum som var skapat av ångest och harm, tills han
plötsligt såg hennes ansikte tätt invid sitt eget. Han stan-
nade, och tycktes erinra sig något som han hört för
länge sen.

»Du vet icke vad som menas med det ordet», ropade
hon.

Hon ryggade ej tillbaka. Allt omkring honom stod
stilla, hon rörde sig icke en hårsmån, själv var han likaså
orörlig. Ett orubblig lugn omslöt både dem och huset,
staden, hela världen — och den lumpna stormen i hans
sinne. Det korta upproret inom honom hade varit så
våldsamt, att det kunnat spränga sönder hela världen —
och likväl var ingenting förändrat. Han stod mitt emot
sin hustru i det välkända rummet i deras eget hus. Det
hade icke störtat omkull. Och alla de otaliga omgivande
husen, som stodo hopklämda sida vid sida, hade mot-
stått anfallet av hans passion och oberörda framtett för
hans förtvivlans ensamhet sina väggars grymma tystnad,
sina stängda dörrars och tilltäppta fönsters ogenomträng-
liga och polerade diskretion. Orörligheten och tystnaden
tryckte och angrepo honom, som om de skulle varit med-
brottslingar till den orörliga och tysta kvinnan framför
honom. Han kände sig plötsligt övervunnen. Han tvangs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free