Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt: Min bostad, poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN BOSTAD.
Eran mitt fönster ser jag hafvet brusa.
Uj! dess skönhet kan mig ej förtjusa,
Sqvalpet tröttar ut båd’ mod och håg,
Mager strömming är jag mätt att håfva,
Och för måsar får jag icke sofva:
Gud välsigne skaldens t,sjö och våg!■■>
Hafvets »storhet» har jag hört berömmas.
Smak och tycke kunna ej fördömmas:
Håll till godo, jag vill afstå, jag.
Egennyttig vill jag icke vara,
Låt oss göra opp affären bara;
Skrabb och torsk ni får i vederlag.
Hafvet blott min själ med häpnad fyller.
Jag ej sinne har för fisk-idyller,
Mås-konserter eller stimm af sill.
Jag har älskat berg och dal och sjöar,
Men i hafvet till att bo på öar,
Det hör fan och icke menskor till.
Ar det boningar för menskor detta !
Vind och vågor skura jemt och tvätta
Strand och klippor skalliga och grå.
Örnar sitta rufvande på toppen
Af hvar klippa. Är man rädd om knoppen,
Ar det vanskligt till att upprätt stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
