Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Enkans skärf, poem med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enkan gick; men undan trädens skugga trädde fram en
man,
o ’
Aldrig, men med ädel hållning. — »Stanna! stanna!»
ropte han.
»Fromma qvinna! himlen ljusnar ... fattigdomens strid
är all.
Du har trott på Herrans godhet och din tro ej svika
skall.
»Friherrinnan Ganz, min syster, ber dig vara glad till
mods:
Hon vill taga dig och alla barnen till sig på sitt gods.
Hemligt har hon sett din smärta och din sträfvan och
din dygd.
Hon vill bli för dig en moder, hon vill ge dig bröd
och skygd.»
Nu den unga enkan tryckte späda barnet till sin barm,
Sände till de båda andra — ack, en blick så öm. så varm!
Blickade kring jord och himmel tacksamt glad och full
af mod,
Hviskade med rörda läppar: »Gud är nådig! . . . Gud är
god!»
Wilhelmina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
