Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard: Glädjen, poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5 —
GLÄDJEN.
Banna ej längre, ljufva flicka,
Att Du så barnsligt glad mig ser.
Kyligt och lugnt kan jag ej blicka,
När Du så mildt emot mig ler.
Om jag en mulen stund förnimmer
Lär jag mig allvar nog eu gång.
Men i min vårdags rosenskimmer
Älskar jag blommor, glädje, sång.
Se Dig omkring! — den yra bäcken
Jollrar, men blir dock elf till slut.
Smekande hviskar rosenhäcken,
Hindrar det rosen att slå ut?
Fjärilen fladdrar jemnt, ty banan
Lockande, rik på blommor är;
Men så som han ock fladdrar fanan,
Pastan till strid man henne bär.
Gud är en fader, det förkunna
Åskornas dån och flägtens smek.
Skulle då fadren icke unna
Barnen också en stund af lek?
Menskornas förstling icke sändes
Ut till en hed att odla den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
