Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Sehlstedt: I berg och dal (Vårfantasier), poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22 —
Solen afsked sagt till Aurora,
Dagen blossar, strålande och varm.
Hvilken brådska ha ej Maj och Flora,
Hur ungdomligt slår ej Herthas barm!
Skön hon är ännu på gamla dagar,
Fast »grönlockiiJ» — som en kopparslagar.
Ack, förlåt! men svåra stötestenar
Äro rimmen, liksom nu i hast.
Men när tanken föds och naken skenar,
Tar han byxor hvar han far dem fast.
Han ger knäfveln hvad publiken menar,
Och förläggarn, han får stå sitt kast.
Men om jag nu blir förlåten bara,
Skall härnäst jag ta mig mer till vara.
Gökar, sparfvar, lärkor! er förenen,
Vind oeh bäckar i galopp och språng!
Sjungen Våren! Slut är vinterscenen,
Böljan fri från tyranni och tvång.
Klang, J skalder! klang för merg i benen,
"Mandom, morske män" och sol och sång!
Klang för frihet först och sist vid bålen:
Frid åt verlden: Frihet först åt Polen!
E. S—dt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
