Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49 -
Arvid var nu vid upprymd sinnestämning,
pratade och lekte med sin son, skämtade med Constance
och förtäljde oss legenden om Drachenfels.
Färden upp till ruinen gick långsamt. Himlen
var klar och leende då vi anträdde den, men hade under
tiden blifvit molnhöljd.
Just som vi hunnit målet för vår möda, utbröt
ovädret. — Blixtarna ljungade, åskan dånade och
det föreföll mig som om hela denna klippmassa
darrat vid det förfärliga tordönet.
En af åsnedrifvarne. föreslog att vi skulle söka
skydd för regnet i rummen. — Men detta var lättare
sagdt än gjordt; ty åsnorna visade sig aldeles omöjliga;
isynnerhet den Constance begagnade. Asnedrifvaren
höll på att aldrig få styr på den, och fara var, att
Constance blifvit slungad utför branten, om ej Arvid
kommit henne till hjelp. Han hade icke väl hunnit
lyfta Constance ur sadeln, när en förfärlig blixt
genomskar luften och ljungade rakt förbi ögonen på mig. Jag
kastades med detsamma til! marken, helt och hållet
bedöfvad. — Det första ljud som träffade mina öron
då jag åter qvicknade vid, var ett smärtans skri. —
Jag reste upp hufvudet och då fick jag se lilla
August ligga liflös på marken. Constance kastade sig
öfver gossen, tog honom i sina armar och upphäfde
de mest förtviflade klagorop.
Freja. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
