Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 138 -
månad, hade nyligen kommit ner på bygden för att
hjelpa till under den bråda andtiden. Det var nu
första söndagen, som de sedan G—7 veckor besökte
sockuekyrkan, och enligt gammal plägsed hade de alla
kommit ridande, escortcrade af ett temligen talrikt
sällskap artiga kavaljerer. Hade ridten till kyrkan
varit bullersam och häftig, så skulle hemfärden blifva
det ännu mer, ty nu då alla voro samlade, gällde det
att rida i kapp och visa sina prof på sin skicklighet
att styra äfven den ystraste häst. Det var ej under
då, att ett sådant sorl och buller rådde på
kyrkvallarna och i deras närhet; en hvar skyndade sig till
dessa för att sadla sin »gångare god» och
flickorna voro härvid icke de långsammaste. Med stolt
förakt afvisade de de unga karlarnas erbjudna tjenster
och tillspände sadelgjorden lika fast och säkert, som
om de i all sin tid gjort tjenst som stalldrängar.
— Nå, Mattes, yttrade en liflig, solbränd flicka till
en axelbred, välväxt dräng med vackert öppet ansigte,
blir du dä aldrig färdig? — Om du ej skyndar dig,
rider jag ifrån dig och säger åt far och mor, när jag
kommer hem, att jag ej vill ha’ en sådan der
drö-nare till man.
— Gör som du vill, Greta, svarade Mattes lugnt,
bättre att vara säker på remtygen och ha’ allt i
ordning, än sadla bitti’ och rida sent.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
