Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 157 -
till den gård der flickan bor. Detta besök skall
låtsas ske alldeles oförberedt och måste inträffa, sedan
det blifvit mörkt, på det grannarne ej må få någon
kännedom derom. Incogniton är dock ej strängare
bevarad, än att friaren och hans följeslagare, då de
anlända till den" skönas bostad, der finna en
dundrande välfägnad uppdukad och der mottagas med ett
riktigt storkalas, vid hvilket blott flickan och hennes
föräldrar äro närvarande. Friaren hemtar nu från
åkdonet det s. k. gåfvoskrinet, hvari hans
fästmanspresenter förvaras. Dessa utgöras vanligtvis af
sidenhalsdukar, schalar m. m. samt alltid af en rund
»silfverskål med tillhörande kupig, rund sked, hvarmed
vid bröllopet utminuteras ur skålen bränvin eller rödt
vin såsom välkomst- och afskedshelsning åt gästerna.
Tillika medför och skänker brudgummen sin utsedda
några pund lin.
Sedan gåfvorna äro mottagna och beundrade, är
också förlofningen högtidligen stadfästad och
kalasnin-gen börjar samt fortsattes, så länge krafterna
räcka till. Förr än dagen gryr måste dock uppbrott
ske, ty det går icke an att grannarne blifva varse
friaren. Dagen derpå komma alla de kringboende
flickorna till fästmön, för att hjelpa henne reda det
erhållna linet och äro de sedan alltid sjelfskrifna
tärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
