Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 175 -
— Nej, jag kan inte — jag kan inte, svarade Anna
häftigt.
— Kan du inte hjelpa oss, då vi äro i bekymmer?
kan du då snarare se på med lugn, hur Mattes Greta
och lill Karin för hvar dag tyna bort utan hjelp och
tillsyn!
Anna stridde länge med de frambrytande tårarne,
innan hon kom sig före att svara. Slutligen gjorde
hon våld på sig sjelf och yttrade med darrande röst:
— Ske Guds vilja då! Jag har engång förut i en
olycklig stund varit svag och gifvit efter för en
enträgen bön! Deraf följde bara olycka — måtte Gud
nu ej skänka samma straff, då jag kommer till er
och lofvar göra allt hvad jag kan för dem som
behöfva min hjelp.
Anders Mattsson tackade för det gifna löftet, som
han visste skulle uppfyllas. Gubben blef så glad, som
om han vunnit den största lycka, och sedan han druckit
en kopp kaffe samt pratat bort ännu en stund, begaf
han sig helt förnöjd åter hem.
5.
Några månader äro förflutna. Anna har under
hela denna tid nästan oafbrutet vistats på Rödkullen,
endast då och då har hon tagit sig ledighet för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
