Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 178 —
sitt hjerta, fastän han lät fånga sig af mig. Mot dig
har jag också på annat sätt varit orättvis; jag har
varit svartsjuk på dig och bitter, fast jag ej hade
ringaste orsak dertill —- Jag ser nu så väl att du
tog tjenst i Enånger att du först vägrade komma hit,
bara för det du ej skulle gifva mig anledning till oro
och svartsjuka. Och din finkänslighet har jag lönat
med idel otack! kan du förlåta mig allt hvad jag
felat mot dig, Anna?
— Kära Greta, tala ej derom, sade Anna mildt,
jag har längesedan glömt det alltsammans.
Tack, Anna, jag vet du talar uppriktigt — Snart
nog, fortfor hon med en lätt suck, skall jag ej vara
mer till; jag känner det allrabäst sjelf och edra
intalade tröstegrunder kunna ej vederlägga min tro.
Men när jag är borta, då skall du bli Mattes’ hustru
och om min lilla flicka får lefva, så vill du ju bli en
en öm och god mor för henne — lofvar du mig det?
— Hvarför talar du på detta viset — du skall nog
få lefva länge än, och sjelf sköta om ditt barn. Du
bara plågar dig sjelf med dessa ängsliga tankar —
slå bort dem du och var glad i stället, det är
allrabäst också för ditt tillfrisknande.
— Nej, Anna, jag vet bestämdt att Gud skall
förlossa mig snart — derom har jag bedit af hjertat
och fått bönhörelse •—■ vill du nu lofva mig att bli en
mor för min Karin?
— Om så är Guds vilja, svarade Anna och lutade
sitt rodnande anlete mot Gretas utsträckta händer, så
lofvar jag dig, att hon alltid skall vara mig så kär
som mitt eget barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
