Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mormors Spinnrock. Af Onkel Adam - II. Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
skar menskligheten och menniskorna derföre att jag
känner dem, lika varmt som då jag icke kände
någondera.
Magistern kände verkligen ingendera. Han kände
ej ens sig sjelf; denna underliga varelse, som
beständigt slinter undan vår uppmärksamhet, denna
skugg-gestalt, som öfverallt smyger sig med oss
och som försvinner då vi vända oss om för att
betrakta honom. Ilan kunde således ej rigtigt
redogöra hvad det var, som rörde sig i hans själ
när ban någongång satt ensam, förtroligt
samspråkande med Johanna.
En vacker sommarafton satt lian så och hörde
som ett lärgirigt barn på Hickans berättelse om
mormor; men då hon också talade om mormors
spinnrock, kunde den lärde mannen ej låta bli att
draga på munnen, visserligen mer af pligt än af
känsla eller verklig öfvertygelse om sin egen
öfverlägsenhet.
Tror herrn då inte, frågade Johanna, att gamla
mormor, der hon nu är, kan eller vill tänka på
oss; tror herrn verkligen att alla band så der sli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
