Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den försvunna glädjen. Af A. G. V—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Mina tjusta blickar henne 1’unno,
Och jag tänkte: der hör Gud min bön.
Och så gick jag fram på lifvets bana:
Men milt tvifvel snart besannadt blef.
Förrn mitt ödes dom jag kunde ana
Verldens oro engelcn fördref.
Nu emot det höga hvalf i qvällen
Sände jag en skum, en dyster blick:
O hvad såg jag! .. På den blåa pellen
Lika skön min barndoms stjerna gick.
Och det ljufva minnet kuöl tillbopa
Hvarje länk ifrån de sälla år.
Och de glada röster tycktes ropa
Till mig ur min lefnads blomstervår.
Och en lår af rörelse, ej smärta,
På den bleka, tärda kinden brann.
Och det milda hoppet till mitt hjerta
Undangömda vägen återfann. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
