Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julafton. Af —u—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
På isberg glimmande i norrskensllamman,
Om menskans öde öfver allt sig likt,
Af fröjder och af sorger väfdt tillsamman,
Af ljus och dunkel skiftande och rikt.
Och slutligt talar han om hemmets lycka,
Om barn och maka, som från honom gått,
Om hur ban hoppas alt en gång få trycka
1 himmelen dens hand, som ej försmått
lians hjertas bästa gåfvor, då på jorden
Hon ännu vandrade stödd af hans hand,
Om hur ban nu vid lifvet trött är vorden
Och längtar hädan till ett bättre land.
När på sin saga gubben hafver slutat
Så djup en tystnad uti salen rår,
Ned emot golfvet hufvudet ban lutat,
1 skumma ögat tindrar klar en tår,
Och bela barnaskaran sig nu vänder,
Af älsta dottern anförd, till sin far
Och beder honom med uppräckta händer
Om hem åt gubben på hans sista dar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
