Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tårens vandring. Af B. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-24
smärtsam känsla. Carl, tag det andra armbandet
till minne af denna stund. Detta, som är lläckadt
af tårar behåller jag, äfven till ett minne — kanske
utplånar ditt blifvande handlingssätt dess lläck. Ett lära vi
häraf, att der menniskor handla hårdt och känslolöst,
der förbarmar sig den annars känslolösa naturen öfver
de olycklige och skänker dem beskydd. Lef väl!
Emilia försvann i ett närgränsande rum. Som
bedöfvad störtade Carl ut och kom icke mer tillbaka.
Några veckor förflöto; Emilia hade bekämpat
sin smärta och vunnit en ädel seger öfver sig sjelf.
Vemodigt leende stod bon nu vid fenstret med ett
öppnadt bref i den ena handen och armbandet i den
andra. Tåren på detta sednare var försvunnen, klart
glimmade ädelstenen och lika reni och ljust var
innehållet af Carls bref äfvensom det postscriptum
den lyckliga Mathilda tillagt.
Emilia blickade in i den klara ljusblå
vinter-bimmelen och firade en ädlare triumf, än hon, som
balens drottning, vid Carls sida skulle haft på
festen den förflutna aftonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
