Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs död. Af A. L—d
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13-2
Men öfver Lundagårdens kronor skina
De sorgsna stjernor på en afskedsfest,
Ocli Skalden öfverger sin Carolina,
Han som var ljusets förste oilerprest.
Ett Pindus reser lian väl allestädes,
Der fädrens jord belrädes;
Men för hans lefnadsglädje är det qväll,
Och Värends björkar susa kring hans tjell.
Väl är der minnesrikt och skönt; vi täcke
För sång och saga der i torpets vård;
Men Småland har dock ingen Helgonbacke,
Och Östrabo är ingen Lundagård.
Kring honom lifvet drog sin prosas ringar,
Och på de hvila vingar
Bestyren sållade sitt tunga stoft
Och blåste undan diktens blomsterdoft.
Ännu likväl förnims den höge anden,
Hans Suada vittnar om sin gudabörd,
Men hemsjuk längtan gick till stjernelanden,
De gula lockar hvitnade till skörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
