Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småsaker, hopsamlade af B. C. - III. Lifstidsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201»
stall ocli lian liade fallit i sömn. Då väckte
honom hans följeslagare och sade: Stig upp, då
menniskorna vilja icke gifva oss något — så må vår
herre sörja för oss.
Han trodde frågan var om en stöld och följde
med utan motsägelse. De smögo sig långs åt
trädgårdar och diken in på kyrkogården. Här höll han
sin ledsagare tillhaka.
Hvad skola vi här, sade han ängstligl. — Du
vill väl icke–
Hvad dä? frågade den andre.
O — låt de döda vara i fred, svarade han.
Dumt prat, ropade förbrytarn, tror du jag vill
oroa de döda — följ blott med mig. Och han smög
sig hort till kyrkodörren och började bryta sig iri
i vapenhuset. Nu förstod ban honom, men hans
hjerta slog, som om del ville spränga sönder
bröstet. Då de gingo upp åt kyrkogången, var det
som om han haft bly i fötterna, som om golfvet
höll honom hvart steg tillbaka, som om det varit
en bel mil upp till altaret. Han hade icke varit i
Guds hus sedan den dag, då ban slod der för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
