Har tanken än ej slutat sina strider?
Är theorien ej färdigbyggd ännu?
Är sanningen ej funnen? Vishetsstenen
ej sofrad än från tusenårigt slagg?
Skall verlden bländas än af nya hugskott,
som meteorlikt flamma och förgås?
Så frågar mången, som på afstånd sitter
och hörer maningsrop och vapengny
å nyo dåna ifrån tankens Marsfält.

Nej! Sanningen är ingen tempelbygnad,
dit hvar och en skall släpa fram sin sten,
tills mästarn rundar takets hvalf deröfver;
och ej en sten den är, som, död och kall,
fast glänsande, i egarns händer slumrar.