Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Anjou, L. A. Om Wesleyanska Methodismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"De stmirkande kännetecknen pH en HeAodbt iro icke
hatas meningar af något slag. — Hvilken, tonat inbillar sig»
•tt en Methodist är en man af den eller den meningen, är
högligen okunnig om hela saken, han misstager sig helt oeh
hållet om sanningen. Vi tro likväl, att hela skriften år
gifven genom Guds inspiration, och derigenom äre vi
skilde från Judar, Turkar och Otrogne. Vi tro Guds
skriina ord vara det enda och tillräckliga rättesnöret för
en Ghrjstens både tro ock lefverne, och häri äre vi
väsendt-ligen skilde från den Romerska Kyrkans anhängare u),
Vi tro Christus vara den evige, högste Guden, och häri
fire vi skilde från Socinianer och Arianer. Men i
afse-ende på alla meningar, som icke vidröra Christendomens rot,
jtänke vi oeh låte tänka. — Sådana kännetecken äro ej
ord eller fraser ej heller handlingar, vanor eller bruk
af en likgiltig natur. — Ej heller ntmärkes en Methodist
derigenom, att han lägger Religionens hela vigt på en enskild
del deraf. Om du säger: jo, han är det, ty han tänker, att
vi äre frälste genom tron allena; så svarar jag: du för*
står ej detta uttryck. Med frälsning menar han helighet i
hjerta och lefverne. Och denna, påstår han, härflyter från
den sanna tron allena*9, o. s. v. IS)
I öfverensstämmelse med denna universalism lade Wesley
till Methodismens grund, ej någon trosbekännelse, utan endast
några föreskrifter för lefvernet. Dessa bekantgjordes år 1745
och innehålla de fordringar, som gjordes af hvaije samfundets
medlem. Sådana åro att undvika allt ondt, i synnerhet
sådana synder, som allmännast öfvas; såsom att missbruka Guds
namn; att ohelga hvilodagen 19); att handla med starka dryc-;
ker, eller förtära sådana, om ej högsta nöd fordrar déras
drickande såsom läkemedel; att slåss, gräla och tvista; att
vedergälla ondt med ondt; att köpa eller sälja oförtuUadt gods;
att bära fSfanga prydnader eller dyrbara kläder; att söka nöjen,
som ej kunna njutas i Jesu namn; att tala illa om andra, i
synnerhet om Öfverbet och prester; att sjunga sånger eller läsa
böcker, som ej befordra Guds kännedom och kärlek; att låna, utan
sannolikhet att kunna betala m. m. Vidare: att göra godt, så
mycket möjligt är, emot hvaije man; att vara flitig oeh måttlig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
