Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Arrhenius, J. Anteckningar öfver Fornverldens Flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 AtééohéNfar 6foér
trldartade, grtnde ituurar af 00—70 fots längd; hvadan
Båhmda de förgångna arterna visa sig såsom verkliga resar I
förhållande t31 de obetydliga och tttaliga arter, som af denna
familj tillhöra nntidens Flora.
Den tredje vextfamiljen, som äfven i jätteskepnad
framträder nti stenkolsformationen, är Fräkenfamiljen
(Equise-taccae) eller, som man snarare skalle kanna saga,
Fräken-slägtet, alldenstund denna familj utgöres af ett enda slägte,
nemligcn Equisetum. Hvar och en känner åtskilliga allmänna
arter af detta slägte, såsom t. ex. Skäfte oeh
Skafgrä-set 10), som vexer på något Mngländta skogsmarker, på
sandiga sluttningar af floder och åar o. s. v., samt användes af
svarfvare till polering af deras arbeten. Vidare äro de på
dyfulla, sanka ställen i vattnet uppvexande
Fräknebott-narne, som utgöras af en annan art af detta slägte u),
allmänt bekanta. Alla former af detta slägte igenkännas ganska
lätt på deras ledade oeh fårade stjelkar, som ha i krans
sittande, likaledes ledade och fårade grenar. Blad saknas i
e-gentlig mening och förekomma hos dessa vexter blott såsom
små slidor, som omgifva stjelken Tid hvarje led. Vidare vete
vi, att desse vexter sakna egentliga blommor och ha
frukterna fastade under små sköldar, som tillsammans bilda
blomaxen. Fräknearterna äro små eller medelmåttigt stora örter,
de största blott några få fot höga, och ehuru de för
närvarande äro utbredda öfver alla länder, med undantag af Nya
Holland, förekomma de dock i så obetydlig mängd, att de
på intet vis knnna sägas vara af någon betydenhet i
förhållande till den öfriga vegetationen. — Stenkolsformationen
framvisar deremot för oss flere arter, med stora trädartade
stammar, af Öfver 10 fots längd och af 5—6 tums diameter;
ett förhållande, som vår närvarande vegetation ingenstädes
kan framvisa, oeh hvaraf man lätteligen kan föreställa sigf
att to tal-intrycket af ett forntidens landskap, der sådana
Jattefräknar frodades, skall varit vida skildt från hvad vi i
våra dagar skåda.
Man kan i det närmaste saga, att de tre, här nämnda
vextfamiljerna: Ormbunkarne, Lummer- och
Skafgräs-arterne utgöra kufvudsumman mf kela stenkolsformationen*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
