Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Arrhenius, J. Anteckningar öfver Fornverldens Flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa länder för närvarande lia en temligen lika Flora. Der^
emot är det högst eget, att af de 23 arter, som man funnit i
stenkolsgrufvorna i N. Amerika, 14 äfven blifvit funna i
Europa, h vilket obestridligen hän tyder på en fordomdags större
likhet emellan dessa båda verldsdelars vegetation, än hvad i
våra dagar är händelsen. Vid jemförclsen af de vexter, som
man funnit i stenkolsgrufvorna i Nya Holland och vid
Raj-mahl i Indien är förhållandet enahanda; hvaraf man sålunda
torde kunna sluta, att de länder, som nu hafva de mest
olika Floror, fordom haft en temligen lika vegetation.
Den andra egenheten, som karakteriserar
Stenkolsformationens Flora, är en nästan total brist på egentliga
blomster eller på livad man vanligen kallar blommor.
Väl tror man sig känna några Phanerogamer, d. v. s. med
blommor försedda vexter frän denna tid; men äfven om de
anses såsom sådana, så är, såsom nyss blifvit nämndt, deras
antal så ringa, att de i det hela blott kunna betraktas såsom
undantag från regeln. De familjer, som vi visat utgöra nästan
hela Stenkolsformationens Flora hora nemligen till de så
kallade kryptogama vexterne, d. v. s. till dem, som sakna eller
åtminstone ej hafva tydliga blommor. — Blomningen utgör
vexternes högsta och ädlaste lifsyttring, hvarföre man också
med fullt skäl anser sjelfva blomman såsom ett bevis på en
bÖgre utveckling hos den vext, som frambragt densamma,
och de vexter, som ieke förmå frambringa några blommor,
anser man med rätta såsom lägre och o fullkomliga re, äfven
om någon annan del skulle hos dem vara mycket utbildad,
såsom t. ex. bladen hos Ormbunkarne. Men änskönt sålunda
största delen af stenkolsformationens vextalster icke nått den
utveckling, att de kunde frambringa blommor, så är det dock
i högsta grad anmärkningsvärdt, att de tre nämnda, i
stenkolsformationen öfvervägande vextfamiljerna, stå likasom just
på gränsen emellan de plianerogama och kryptogama vexterne,
till hvilka sednare de väl höra, under det dock andra med
dem högst nära förvandta familjer, som äfven finnas i de
närmaste bildningsperioderna, verkligen frambringa blommor. Så
t. ex. äro Ormbunkarne ganska nära förvandta med de ännu i
dag i de tropiska länderna vexande Sagoträden (Cycq-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
