Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Arfwidsson, N. Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de han och belönte ofta underordnade talanger ur en ytterst
dålig och maniererad skola. Detta sista må dock ej alltför
mycket läggas honom till last, ty skolan, som på hans tid
ännu, i måleriet åtminstone, enväldigt lierrskade, kunde han
ej omskapa, om han ock velat det. Modet är nemligen
mäktigare än Konungarne, äfven der dessa äro mäktiga.
Han föll, — och de konstnärer, som värmt sig i strålarne
af hans sol, gingo nu, med få undantag, tillbaka i skuggan;
Konsten glömdes, åtminstone till en lid; verlden hade falt
annat att göra, och hvarken Reuterholm eller Gustaf IV voro
bekanta för något stort konstsinnc.
Då börjades sa småningom de "menlösa tiderna/9
Frankrike, som ännu gaf lagar i allt, hade revolutionerat icke blott
sitt statsskick, utan äfven, och med mera fördel, sia Bildande
Konst; Tyskland, Italien vaknade äfven till ett nytt lif i detta
hänseende. Endast i S ver ge fortlefde man, länge nog, på
arf-vet af Sergell och Masreliez.
Detta arf var visserligen ej att försmå, om man förstått
att göra det fruktbärande, utvidga och föröka det; ty den
platta, fräcka och fadda manierismen hade dessa man, den
ena genom sitt snille oeh båda genom sin bättre anda,
af-skuddat sig och den Svenska Konsten. Men dervid stannade
ock framstegen. Den så kallade ” Akademi en” hade i all ro
monopoliserat konsterne och den enda revolution den
undergick var, att den en vacker dag kallade sig ”Fria Konsternas
Akademi” i stället för ”Målare- och Bildhuggare-Akademien.”
Detta var dock blott ett talesätt, ty Konsten blef lika ofri
efteråt som förut. Inom Akademiens sköte voro hierarchien
och slentrianen fullständigt organiserade; man blef elev, man
ritade efter död modell och efter lefvande modell, man
ställde sig under den eller den professorns speciella skydd och
gick till handa på hans atelier, man täflade om ett prisämne;
beskyddaren hjelpte stundom till med ett eller annat pensel*
drag; man vann först ett litet pris, sedan ett större, man
blef ”Agreé”, fick sig först en liten titel och en liten lon,
sedan fetÖrre af båda slagen; man blef ändtligen Riddare af
Wa-saorden. — Så arbetade personerne sig småningom upp, men
Konsten, den stod stilla; dess tillvaro var ett slags lijfedöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
