Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Arfwidsson, N. Bildande Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dath> Qightbrs porträtt af sig sjelf Ar ett ganska utmärkt
arbete; det påminner i behandlingen något om van Dyk.
Olof A&emus intager ett särdeles aktningsvärdt rom bland
Svenska konstnärer. Väl var ban icke något originell snille,
men hans taflor ega dock e(t stort värde; han var utmärkt
målare, och han hör äfven till dem, som blifvit nära nog
alldeles bortglömda. Till och med reeensenterne hafva icke
haft stort att säga om hans arbeten. En tafla af Svensk
konstnär sådan som hans ”Madonna9’ (”med barnet*’ tillägger
Katalogen, men detta har ej inställt sig på taflan) torde man £&
leta efter. Visst är den9 så i hufvudtanka som detaljer, en
härmning af Guroo Reni, men den skulle ock rätt väl kanna
passera för att vara nr hans skola. De båda porträtterne af
samma hand vittna om flcrsidighet i förmåga, då man jemför
dem med Madounan; det är en helt annan, kraftigare och
raskare pensel. Porträttet af Nordencreutz är isynnerhet
dagligt målad t, om också mindre vackert.
Att Lundbergs pastellmålningar så väl bibehållit sig må
väcka beundran, en känsla, hvilken haus arbeten, såsom
konstverk betraktade, just icke kunna sägas ingtfva. Hans
målningar hafva tidens fel, ntan att i någon högre grad ega dess, i
alla fall mindre betydande, förtjenster. Säger Katalogen sannt,
var Lundberg ntmärkt såsom troligen den bland Svenska
artister, hvilken vppnått den högsta ålder. Han var nemligen
född 1695 oeh dog 1786, således 91 år gammal.
Historien, som, i trots af det förtroende man visar den
att vädja till dess dom såsom osviklig, likväl ofta beter sig
lika partiskt som någonsin dagens opinion, Historien har bland
Svenska konstnärer gifvit ett högt rum åt Bröderne Pasch,
eller såsom de roligt nog, både i Katalogen och recensioner
blifvit kallade: Pascharne. De voro dock sannerligen inga
”Pascbar” inom konstens verld, åtminstone icke genom hvad
man å denna Exposition såg af dem; detta var dock allenast
porträtter, och andra arbeten af någon bland dem, såsom
plafonden i Slottskyrkan, hafva vi ej nog närvarande i roin^
net, för att kunna inlåta oss i en kritik deröfver. Att den i
alla fall ieke har något utomordentligt ntmärkt hvarken i
uppfinning eller a Iförande ^våga vi dristeligen påstå. Bland Lo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
