Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Rätts-historia - [31] Nordström, Bidrag till Svenska Samhällsförfattningens Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagmansförslaget skulle, enligt dessa lagar4*), upprättas
af Biskopen med tvenne £ klerkernas vägnar samt tolf af
allmogen valda män, nemligen sex hofmän (frälsemän) och
sex bönder 41).
Bevillnings fastställande uppdrages i KBr. af d. 7 Apr. 1340 **)
åt Biskop, sex riddare och sex af allmogen. Landslagarne
nämna Biskop, Lagman49), sex hofmän och sex af
allmogen, uti hvarje lagsaga.–De i Lagmansvalet deltagande två
klerkerne valdes, såsom hela sammanhanget visar, anlingen af
Presterskapet, Kapitlet eller, å ståndets vägnar, af Biskopen.
Presterne voro i allmänhet de förste, som afsöndrade sig till
ett särskildt stånd. Tendensen till afsöndringen var gifven i
deras förhållande till Romerska stolen.
De i Lagmansvalet deltagande frälsemän och bönder
valdes gemensamt af lagsagans allmoge: ett namu, som här
tydligen betecknar både frälse och ofrälse lekmän. Huruvida
bevilhiingsmän också valdes samfaldt, eller om frälse och
o-frälse, hvar för sig, valde sina ombud, kan cj med visshet
afgoras. Analogien med stadgandet om Lagmansvalet
föranleder att tro lagens uiening vara, det valet borde förrättas
gemensamt. Den under fjortonde och femtonde århundradena
allt mäktigare, af de andliges efterdöme uppmuntrade, samt
vid de lag- och regellösa Herre- eller Riksdagarne utbildade,
slåndssÖndringen gör deremot sannolikt att, om dylika val
verkligen kommit i fråga, frälsemännen särskildt vajt sina
ombud, och öfrerlåtit åt allmogen att välja for sig. De
främmande Konungarne och de Svenska magnaterne öfvertogo
dock i allmänhet sjclfve de funktioner, lagen anvisade
bevill-ningsmännen. Desse blefvo således alldeles öfverflödige, och
följaktligen äfven valen.
En representation af hela riket påbjuder allmän
Svensk lag första gången till Konungs utväljande. Enligt den
««) bmB. I. *7) MELL. f?mB. I. Cn«. II. |3mB. I.
48) Se ofvan sid. 176. not. 59.
*9) Att Ur Schlyter i Jurid. Afh. I:sta häftet anmärker, det Lag-
mannen här, tydligen genom skriffel, är förbigången uti flera
handskrifter af MELL., som IIr Scblyter jemfört, och att Racvald
Inge-■vkdmon icke heller i sin öfver:>ättning bland bevillningsmännen nämner
Lagmannen; hvilken åfven i KBr. af d. 7 April 1546 med tystnad
förbigås, kan här ofvan s. 176 inhemtas. Rec. har der också anmärkt,
att detta är besynnerligt, då Södermannalagen upptager Lagmannen.
Härvid torde kunna tilläggas, det en möjlighet vore att, då både
frälse och ofrälse lekmän, Lagmannen förutan, voro representerade bland
bcvillningsmännen, denne en tid kunnat anses vid sådana tillfällen öfk
verflödig, hvaremot Biskopen ansetts böra, såsom Presteståndets
målsman, vara tillstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
