Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Tham, W. Om Adelskapets upphäfvande i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ga» hade Kommissarierne svarat, att de cj så ansågos, men
att Ronungen hade med afseende pA Sverges författning ej
kunnat undgå att föreslå dem. Sedan Storthinget beslutat1#)
att vid öfverläggningarna lägga den gamla Grundlagen tiU
grund, ocb blott göra de ändringar, som för föreningen med
Sverge vore nödvändiga, blef nämnda §. 23 (d. 27 Oktober)
iter enhälligt antagen utan ändring. Den 1 November
till-kännagaf Kommitteen, att densamma blifvit af de Svenske
Kommissarierne godkänd. Genom den nya Grundlagens
antagande af Konung och Storthing, kom således frågan tillbaka
på sin förra ståndpunkt.
Enligt Storthingets af 1814 beslut sammanträdde Norges
första lagtima Storthing d. 1 Juli 1815. Det bestod af 87
medlemmar, hvaraf 40 embets- oeh tjenstemån, 12 handlande
oeh 35 bönder etc.; ingen af adel. I Lagthinget sntto 21
embetsmän och en Litteratus. Den 18 September väcktes i
Odelstkinget en motion **), att "alla adliga, som före 1815
års slut hunnit myndig Alder, skulle för sin Hfstid åtnjuta
adliga rättigheter; de, som sedermera föddes, sknlle anses
oad-oeh med dc efter första momentet adelsberättigades död
skulle all ärftlig adel med titel oeh rang upphora.* Förslaget
remitterades till den juridiska Kommitteen 18); dess
betänkande, som företogs till öfrerläggning i Odelstkinget d. 25 Mars
1816, innehöll hufvndsakligen följande:
Adelns rättigheter vore dels personliga, dels blandade,
som t il lk omm o adelsmän såsom egare af fast egendom. Dé
vigtigaste kunde, såsom stridande mot Grundlagen, anses
genom denna vara upphäfna, såsom: Rättigheten att upprätta
eller föröka stamhus, fideikommisser, baro nier eller grefskaper,
stode i strid med Grundlagens §. 108. — Rätten att bestrida
Amtmannens befattning i civilstyrelsen inom sitt distrikt, samt
Jus vocandi (Kalds- och Birker&tten), mot §. 21 *•). —-
Rättete till arrestfrihet i skuldfodringsmål, mot §. 105 2°). —
Af-riknas nu dessa, ära de öfriga, utom Skatte- oeh
Tiondefriheten, obetydliga, men dock stridande mot deii af
Grundlagen hyllade principen för medborgares likhet i rättigheter. Att
statess kraf fordrar förändringen, är otvifvelaktigt; orättvis
kan den ej vara, ty privilegierna åro uppkomna under en tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
