Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Mathematiska och physiska vetenskaper - [48] Pasch, Årsberättelse i Technologien, 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, då man med dem förenar ledarne från de motsatta
polerna af ett galvaniskt batteri; detta bar i England blifvit b
e-gagnadt för antändande af sprängskott. — Förf. uppräknar ocb
beskrifver en mängd maschiner börande till
klädestillverkningen, såsom ullrensnings-9 kardnings- och spinnmaschiner,
väf-stolar (25 särskilda) o. s. v.; uppgifver nya methoder för
filt-ning, garfning, färgning, tygs tryckning samt åtskilliga
målarefärgers beredning (sid. 5i—65). — Derpå öfvergår Förf. till
«n omständlig redogörelse (sid. 65—i29) för ett af Chevreul
utgifvet oeh till Baron Berzelius dediceradt arbete Öfver
samtidiga färgkontraster. Utom den samtidiga färgkontrasten
Antager Chevreul tvenne andra, den successiva och den
blandade. Den successiva består den att, om man länge
betraktat ett färgadt objekt, kommer en komplementarfargad
bild deraf att föresväfva ögat, och detta äfven om allt yttre
ljus utestänges. Detta phenomen ligger enligt ref:s tanke till
grund för äfven den samtidiga och blandade färgkontrasten;
hvarföre också lagen för den förra blir, att, om tvenne farger
jemföras med hvarandra, båda synas såsom "om ömsesidigt
den ena fråntoges den andra eller den enas komplem en tarfarg
lades till den andra." De accidentella eller, som de efter
Goe-th^ kallas, de physiologiska färgerna höra ntan tvifvel till de
på en gång intressantare och mindre utredda delarne af
Optiken. Trenne åsigter hafva emellertid framför andra förvärfvat
sig anhängare, nemligen Goethe’s , Plateac’s s) och Scherffer9s.
Enligt den sistnämnde ligger förklaringen af phenomenet i en
förminskad retbarhet hos näthinnan för den betraktade
kroppens färg, hvarföre också hvitt ljus måste visa sig med
kroppens komplementarfärg. Fechner 4) närmar sig också denna
åsigt, ehuru han antager, att den förminskade retbarheten
börjar redan under det primära intrycket i ögat och vidtager icke
blott efteråt; äfvensom att, då den yttre impulsen är svag,
ögats egen, så att säga, sjelfverksamhet är tillräcklig att
å-stadkomma det ljus, som behöfves att framkalla den
komplementära färgbilden. Huru än härmed måtte vara, är det
emellertid säkert, att ifrågavarande phenomener äro af stort
inflytande, då man vill samtidigt bedöma olika farger; att
färgkombinationer gifvas9 som göra ett mer eller mindre behagligt
intryck på vårt synorgan, och att utur vetenskapliga grunder
vissa reglor böra kunna härledas till ledning vid
färgharmoniers bestämmande. Förf. antager häraf tvenne slag, nemligen
likhets- och kontrastharmonier. Till de sednare böra
*) Annales de Chimie et de Phystque, T. LIII, p. 557 éCc,
4) PoggekdobfFj Ann alen der PK. u. Ch, Band L. 1840.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
