Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [66] Atterbom, Svenska Siare och Skalder - Recensioner - Vitterhet - [67] Runeberg, Nadeschda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fleste, som äro för innehållet i BhrbnsvIrds arbeten öppne>
icke kunna umbära, har teckningens Förf., så vidt en bildad
läsare bör kunna fordra, mildrat och förmedlat. Han har
derigenom ej gjort umbärligt, men tillgängligt ett arbete,
hvil-ket, om det ock ej andas kärlek till Norden, dock bevittnar
sitt Nordiska, ja sitt Svenska ursprung, och om det nekar
Nordbon förmågan att skapa det sköna, sjelft är det störsto
beviset på hans förmåga att begripa oeh sentera detsamma.
E. a. c—i*.
Recensioner: F. G. Afielius, Utkast till LSrobok i
Logiken for Elementar-Undervisningen, i Stud. Krit. o. Notiser, N:o 87
o. 28, af P. Sporscn.—Schleqel, Historiens Philosophi, dersst. N:o 3 4
o. 38, af F. G. A.
VITTERHET.
[67] Nadeschda. Nio Sånger af Johan Ludvig
Ru-neberg. Stockholm, A. Bonniers förlag, 1841. (Priset: 1
K:dr 12 sk. B:ko).
Om det bristande utrymmet stundom erbjuder rec. en
välkommen anledning att afkorta en både för honom sjelf och
följaktligen äfven för läsaren tröttande kritik, så inträffar
likväl någon gång att det lägger ett besvärande band på en
af ämnenas rikedom och vigt påkallad utförlighet. Vi
bekla-ge att detta sednare nu är händelsen med oss. Det har så
mycket blifvit taladt om H:r Runebergs poesie i allmänhet och
om hans "Nadeschda” i synnerhet, att äfven vi kunde känna
oss frestade att lägga våra åsigter deraf till mängden af de
öfrigas.
Man plägar likna Skalder ån vidfoglar, fin vid blommor,
fin vid andra sköna föremål, som ligga närmast naturens bröst
och förtjusa genom sjelfva sin omedvetenhet: att dessa
liknelser stundom innehålla något träffande, härrörer ifrån den
e-gendomliga ståndpunkten hos de diktare, som utgöra
liknelsens föremål, oeh kan ur en viss synpunkt lika väl innebära
en förebråelse som ett beröm. H:r R. är hvarken fogel eller
blomma, ej heller något annat bland dessa väsenden, som
lefva ett omedelbart skönlif: han är en ädel, lugn, fullt
medveten intelligens. Han är en ibland de sångare af deu
snart nog gamla skolan, som icke försmått att öka natureus
kufvor med ett mått ajf kunskaper, att förädla den ursprung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
