Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mindre än 14. Men hvem ar då denne så ”utmärkta” Hr
Högberg?
Lika otillfredsställande, som texten, förekomma oss
plancherna. Med fullt stöd af titelbladet, hade vi här väntat oss
något särdeles utsökt, något konstnärligt fulländadt, något för
epokens berömda ”Artister” eget och karakteristiskt. Vi behöfva
blott antyda de rika tillfällen till urval, som numera äfven vår
Bokhandel erbjuder, hvad utlandets konstprodukter angår, och
hvad vårt eget land beträffar, årets så utomordentligt rika
och dyrbara Exposition af Svenska Mästares taflor! Men hvad
finna vi här? Några kopior af icke engång namngifna artister,
en enda tafla likväl undantagen, nemligen ”de märkvärdiga
hönsen” (!), d. v. s. höns med menniskohufvuden, hvilka lära
föreställa porträtter af några hoffröknar på 1700-talet. En
och annan af dessa taflor är visserligen rätt vacker, såsom t.
ex. ”Polska Hjeltinnor”, andra åter ganska medelmåttiga hvad
både ämne, teckning och stenritning vidkommer, såsom t. ex.
”Ulfven i fårahjorden” m. fl.; och den anonyme handelsspekulanten,
som bragt detta ”Museum” i dagen, får ursagta, att
hans verk, betraktadt såväl ifrån den synpunkt, han sjelf på
titelbladet antydt, såsom ock i och för sig sjelft, efter vår
oförgripliga tanke, alldrig kan annat än anses såsom rentaf
misslyckadt.
— B.
[72] Mystisk Kalender. Stockholm, 1841. 160 sid. 16:o,
med 19 pl. (Priset: 1 R:dr 16 sk. B:ko.)
Denna ”Komiska Calender”, såsom den kallas på omslaget,
innehåller hvarjehanda saker om elfvor, hexor, spöken och
drömmar m. m., på vers och prosa. Öfversättningarna nr
Goethe: ”Elfkonungen” och ”Scener ur Faust”, äro temligen
försvarliga. Slika misstag, som: ”den Erlenkönig mit Kron’
und Schweif” — tolkadt med: ”han har en krona och svans
han bär”, höra till undantagen. ”Min Onkels äfventyr” af
Dickens, mästerligt försvenskadt af - - - hum, är ett godt stycke,
och det bästa i samlingen. Originaluppsatserna äro af
olika värde. Vi utmärka ”Spöket på Vidtsköfle”, en angenämt
berättad anekdot. Kanske är inledningen nog vidlyftig och
Förf:s diktion här och der alltför grann och öfverlastad; sjelfva
katastrophen synes oss ock för flygtigt omnämnd, och
lider af en anmärkningsvärd motsägelse. Ty det förskräckliga
svar, som den spökande munken ger Grefve L., hjelten i
berättelsen, när denne för att ”hjelpa” (såsom det heter) spörjer,
hvad som ängslar munkens själ, — detta svar blir för
läsaren, hvars nyfikenhet då är som mest stegrad, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
