- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1841 /
344

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Notiser - Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T. var smidigare oeh ledigare, nen föll för ofta, så i deklamation sona
skick, ur Grand-Seigncur-rolen; bvareraot H:r Ä. i det hänseendet eg-»
de en båttre och jemnare hållning. Mellan Fruarne funno vi ej den
skilnad, till Fru Eriksons fördel, andra anmärkt. Det grofva, alltför
starka, man förebrått Fru Torsslow, var ej märkbart den afton Ti
så-gO stycket, och att hon troligen var historiskt sanqare har man, med
råtta, medgifvit. Till slut må den anmärkning vid piesens namn här
finna ett rum, att det historiskt bekanta vattenglaset här spelar en så
obetydlig och så sen rol, att det nästan lika bra kunde vara alldeles
borta, åtminstone på affiehen.— Efter Yaglionis afresa, har Kg).
Thea-tern nedsjunkit i en slags dvala och synes icke anstränga sig särdeles
för att ur den åter höja sig till lif och verksamhet. Den Lyriska
scenen har på hösten varit inskränkt inom den gamla, allom bekanta
re-pertoiren, och hvad Talscenen beträfiar, har visserligen ett försök skett
att på den gamla stammen inympa en ny, om oekså icke just så frisk
telning; men försöket slog icke rätt lyckligt ut. Bror och Syster
hafva ieke väckt uugra sympatbier hos allmänheten, och derpå kan
ingen undra, som känner till hvilken föråldrad och maniererad
skoladetta stycke hörer. Det enda, som bör vficka undran, är, att
Theater-Di-rektionen icke på förhand kunde se hvad stycket egentligen dugde till,
nemligen till ingenting; men, man Sr van att undra på
Tbeater-Direktio-nen. Denna sages sjelf börja att förtvifla om den Dramatiska
scenen, der snart sagdt hvarje nytt försök tillfogar vederbörande ett mer
eller mindre kännbart nederlag. Direktionen — så har man försäkrat
oss — tror, naivt nog, att publiken förlorat all håg oeh last för
tal-pjeser och endast vill hafva musik. Den tror det, emedan inusikpjeser,
äfven de äldste och oftast spelade, ändoek gifva fullt hus, då deremot
de allraförskaste tal pjeser lepna salongen tom eller half. Om
Direktionen verkligen tror sådant, är det ett i sanning beklagligt misstag;
ett bevis att den hvarken känner publiken eller sig sjelf. Kände dea
åtminstone sig sjelf, skulle den snart komma till en klarare och-
bestämdare åskådning af saken; den skulle inse att Svensken t gemen, och
Stockholmaren i synnerhet, alltförräl kan vara till och med passionerad
för skådespelet, och ändock heldst undvika att med en entréeafgift,
högre än någon annan hufvudstad eger den — i förhållande till lefnads*
kostnaden i öfrigt, — betala tillträdet till de skådespel Direktionens
esthetiska omdöme företrädesvis uppsöker, ^åsom förhållandet nu
be-finnes, är det emellertid obestridligt, att den Lyriska scenen har
således tillsvidare ensam fått hålla theatern uppe. Kobert,
Alphyddan, Kärleksdrycken hafva, med sin nya. uppsätt ning, härvid i
synnerhet visat sig verksamma. M:lle Fundins talang, tom
koloratur-sångerska, har betydligt utvecklats; dramatiskt attryck, i sången, fe-*
las henne icke heller; i spelet saknas det ännu. Hennes eljest vackra
röst liar ock det felet att stundom sväfva öfver tonen, en olägenhet
svårare att afhjelpa än den motsatta och mera vanliga: att sjunka
under densamma. M:Ile Ström har i Alice» parti debuterat på ett sätt,
som berättigar till stora förhoppningar. Henne* intonation är säker,
hennes röst den rikaste, klangfullaste vår scen på länge egt. öm hon
icke har all den hänförelse i föredrag och spel, so» gjert M;lle
egentliga framgång, har hon deremot mera finhet oeh ädelhet i hållning
ocli skick. Med den mindre vana af seenen, som naturligtvis ännu må-,
ste vidlåda lienne, torde det lifliga intresse hon väckt mera böra till-»
skrifvas vissa utmärkt lyckade detaljer i hennes framställning, än
dennas verkliga jeinnhet och fulländning. För de goda hus Hobert gång
pfter gång gifvit liar Tlieafer-Direktioneu. kanske i främsta rummet
haft Millerne Ström och Fumdin att tacka; men H:r Bdleltit debut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Nov 10 23:52:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1841/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free