Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Naturvetenskaper - [9] Düben, v. Handbok i vextrikets naturliga familjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 ÖFVERSIGT ÅF DEN NYÅSTE LITTERATUREN.
vid hvarandra, hvaraf följer, att man vid familjernas ordnande
ej får uppställa dessa i en enkel oafbrutet fortlöpande serie,
utan i flera collaterala serier, hvilka i de lägsta punkterna
visserligen närma sig hvarandra, men dock från dessa punkter
sjelfständigt utveckla sig hvar i sin, till serien hörande, egen-
domliga riktning. — Monokotyledonvexterne, som till antalet
äro vida färre, och sins emellan mera öfverensstämmande, delas
endast uti 4 klasser, inom hvilka man dock i sjelfva verket
återfinner samma bildningsstadier, samma utvecklingsserier, som
hos de förra; — och denna anordning af vextrikets familjer
utgör sålunda ett sjelfständigt, helgjutet, på biologiska
grunder fotadt system, i hvilket de vexter, som äro de full-
komligaste, tagas till utgångspunkt, hvarifrån man sedan genom
de serskilda provinserna och serierna efter hand nedstiger till
de ofullkomligaste. Således börjar systemet med de vexter;
som nått den högsta utveckling (genomgått de flesta metamor-
fosgrader) , och slutar med de minst utbildade (som visa det
minsta antalet af grader uti deras metamorfos). Dessa ytter-
ligheter utgöras af Synanthererne (Syngenisterne) å ena si-
dan, och Svamparne å den andra; och emellan dessa syste-
mets tvenne ändpunkter finnas de öfriga vextfamiljerne på ett
lätt öfverskådligt sätt ordnade efter deras inbördes förvandt-
skap och frändskap. Sjelfva uppställningen af systemet, som,
efter hvad nyss blifvit antydt, helt och hållet grundar sig på
vextlifvets högre eller lägre utvecklingsgrader, företer derjem-
te, så att säga, en i så trogna konturer uppdragen karta öf-
ver vextverlden, att de 20 klasser, mellan hvilka Fries för-
delat vextrikets familjer, kunna af den något för sig komna
botanisten lika lätt öfverskådas, uppfattas och tillämpas, sonr
af nybegynnaren de 24 klasser, hvilka tillhöra det med rätta
frejdade sexualsystemet.
Det n turliga vextsystemet skiljer sig, som bekant är,
från hvarje artificiellt derigenom, att då de artificiella vextsy-
stemerna endast grunda rig på ett enda organ, en enda vext-
del, och endast med afseende derpå indela vextriket, tager
deremot det naturliga systemet i betraktande vexternes samte-
liga organer, vextlifvets hela utvecklingshistoria. Om dessa
systemers inbördes värden torde det vara öfverflödigt att här
orda. Vi anse med Förf., att striden; som häröfver blifvit
förd, ”i det närmaste kan anses som utkämpad”, samt att den-
samma ”ursprungligen endast berott på ett missförstånd, ett
misskännande af bådas olika syften och olika bestämmelse.” —
Man medgifver nemligen numera, att ”båda icke blott kunna,
utan äfven böra bestå jemte hvarandra, det förra såsom m e-
del, det sednare såsom ändamål.” Vid början af det bota-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
