Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och archæologi - [36] Fryxell, Berättelser ur Svenska Historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£90 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
niskors omdömen, och försmådde att gifva sina bandlingar en
vackrare färg än de förtjente. Snarare var det bennes nöje
att trotsa andras tycken, och känna sig lycklig i den tanken
att vara sig sjelf nog. Hon sökte mera ryktbarhet än bifall,
och ett stort namn var för henne af större värde än ett godt.
Vi tro derföre ur psykologiska grunder, att Car. mången gång
menade med sina ord långt mindre än man skulle tro, ja till
och med, att hon stundom menade ingenting.
Serdeles varm var aldrig hennes religionskänsla, måhända
öfvergick bon till liknöjdhet; dock synes det som hon ej all-
deles saknat en verklig öfvertygelse eller åtminstone allvarli-
gare än man hittills förmodat beredt sig till sin religionsför-
ändring. Vi hemta grunderna för derna mening Hände hand-
lingar, som ur Italienska arkiver nyligen af en Tysk bistorie-
skrifvare blifvit meddelade !6). Deraf visar sig, att dJesuiter
under en längre tid arbetat på hennes omvändelse, och att
Drottningen med verkligt intresse inlåtit sig i undersökningar
om religionen. Det finnes en historia om Påfven ALEXANDER
VIL, författad af en ibland denne Påfves förtrogne, Rardinalen
Parravicist, som öfver Car:s omvändelse: sprider ett oväntadt
ljus. "Denne Författare beskrifver Drottningens sinnesstämning
snarare såsom grubblande tvifvel än lugn liknöjdhet 17); och
Jesuiten Casati i sin rapport till Påfven skildrar Cnr. såsom
redan af egen öfverläggning böjd för HRatholska religionen 19).
Hon skulle nemligen först hafva börjat tvifla på den Lutherska
läran, och derföre anställt en jemförelse emellan alla religio-
ner. På detta sätt invecklad i tvifvel, och full af själsoro,
hade hon omsider försjunkit i liknöjdhet utan att dock öfver-
gå till verklig atheism. Men den ena sekten syntes henne lika
god som den andra, och hvar och er kunde i det yttre följa
sitt lands seder, blott man lefde förnuftsenligt och ej begick
någon gerning, för hvilken man behöfde rodna. Slutligen hade
hon dock, drifven af ett verkligt själsbehof, och öfvertygad
att det måste finnas en religion och blott en enda sann, hafva
vändt sina forskningar åter på heliga ämnen och då funnit den
Hatholska religionen bäst, och dess läror långt mindre orim-
liga, än Lutheranerne föreställt henne.
I denna sinnesförfattning säger sig Casati hafva träffat
Drottningen 19). Till hennes affall ifrån Lutheranismen skall
16) Rawer, i dess Firsten und Völker von SiädEuropa im sechszebn-
ten und siebzehnten Jahrbundert T. IV. 78—104 och i Bihanget sid.
239 0. f.
17) Se utdraget ur Parravicivi hos Range T. IV. 241.
18) Se utdraget ur Casatrs rapport bos Range T. IV. 273.
19) Se för öfrigt Garpeneiapvs vittnesbörd om Drottning OCuristinas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
