Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och archæologi - [38] Dybeck, Runa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historia och Archeologi. 195
sköna, än vemodsfulla, än lefnadsfriska, i båda fallen Svenska
nationallynnet afspeglande, sångerna förträngas stundeligen af
det lumpna, ofta osedliga eller för allmogen ofattliga viskram,
som nu utprånglas. N:o 6 bland här förekommande folkvisor
är alt räkna bland våra vackrare qvarlefvor af denna :skalde-
konst. N:o 3 hör till en annan art — en afart, ett slags pa-
rodi på den äkta folkvisan. Afven dessa hafva doek sin märk-
värdighet. Ref. har i barndomen hört många sådana, dem
hans minne likväl icke bevarat. Fem af de upptagna folkvi-.
sorna åtföljas af melodier med accompagnement af fortepiano,
satta af CrRonmaAmn. — 6:o Bref från Skåne rörande dess forn-
minnen. Första brefvet uppehåller sig vid några fornlemnin-
gar i Harrjagers och Rönnebergs härad, upptager åtskilliga
sägner, men innehåller derjemte några drag af den fordom
vanliga antiqvariska lärdomen, och är i ref:s tycke det svagaste
i häftet. — 7Z:o Förteckning öfver en samling af äldre skilde-
rier på säteriet Rossvik i Södermanland, utan uppgift på Ar-
tislernas namn, med några föga intresserande anmärkningar,
om man undantager SHER. ROsEnmaAnes anteckning om sitt fri-
eri, hvilken dock saknar allt sammanhang med en porträtt-
förteckning. Ref. ogillar på intet sätt upptagandet af dylika
förteckningar öfver privata samlingar, men tror, att de kunna:
göras mera upplysande. — Häftet innehåller dessutom fyra
rält vackra och fullkomligt ändamålsenliga plancher jemte den
förut nämnda musikbilagan.
Sedan ref. sålunda i korthet redogjort för innehållet af
Runas första bäfte, och anmärkt det mycket förtjenstfulla i Ut-
gifvarens företag, till hvars skyndsamma fortsättande han ön-
skar all möjlig framgång, måste han med ett par anmärknin-
gar fästa sig vid stilen i detta häfte. Förf. skrifver med lätt-
het, med värma och kärlek för sitt ämne, — och i sådant
fall lyckas man vanligen alltid. Men Förf. bör akta sig för
onödiga exklamationer, sentimentala utgjutelser, stundom min-
dre påkallade af ämnet, alltid fadda och vidriga för bildade
läsare. Förf. uttalar en sträng och för ingen del allmänne-
ligt sann dom öfver våra unga lärdes poesi (rättare vore kan-
ske att klaga öfver våra unga poeters lärdom) — ”en poesi
att gråta åt.” Må Förf. taga sig till vara för uttryck, som
smaka af dålig eller åtninstone illa placerad poesi (t. ex. p-
26, 35). Afven påtagliga imitationer —- vore det ock efter
ett snille, som EmrRENsvÄrDsS — skada stilen (se p. 414). Dessa
fel finna dock en antaglig ursäkt i Förf:s blygsamma erkän-
nande uti förordet. Måhända torde de få förklaras af begäret
och behofyvet att göra skriften smakligare för en större krets
af läsare. Men detta syfte kan uppnås, utan glittret af falska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
