Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - P. Om Grekiska Oraklen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 | De Grekiska
christendomen, cehuru med mindre framgång än ibland våra
religionsförvandter.
Helt annorlunda är åter förhållandet med Polytbeismen,
och detta företrädesvis bland de nationer, hvilka, liksom Gre-
ker och Romare, icke ega någon religiös urkund, inneslutande
en erkänd på omedelbart gudomlig uppenbarelse stödd lagstift-
ning, ingen allmän, af Gud stadfästad religions- och sedelag,
sådan som den Mosaiska Lagen, Zendavesta, Veda och Menus
Lagar, 0. s. v. Sådana folkslag måste tidt och ofta känna
behofvet af omedelbar gudomlig ledning, och begärligt lyssna-till
orakler, såsom permanenta, för tillfället städse förnyade guda-
uppenbarelser, eller gripa till mångfaldiga andra medel, som
kunde förmodas Ieda till samma syfte. Dertill kommer, att
all polytheism i allmänhet står på pantheistisk grund och är
i sin rot sammanväxt med naturen. För dess bekännare är
hon sjelf Gud, och hvarje rörelse i phenomenverlden är ett
tecken, en symbolisk vink, och hvarje ljud ett ord urett my-
stiskt tungomål, hvaraf menniskan hoppas kunna hemta var-
ning och rättelse. Taåsenfaldiga äro dessa uppenbarelser, —
derom tvifltade man icke; — man var endast angelägen om
att rätt förstå dem. Än försökte man läsa framtiden och gu-
domliga anvisningar i stjernornas gyllene skrift, än i blixter,
meteorerna och andra lufttecken, än i offerelden och djurens
inelfvor, än i fåglarnas flygt, än i trädens susning, än i käl=
lans spegel, än i tärningars kast, än gaf man akt på de min-
sta på vägar och stigar mötande tillfälligheter, hvaraf man
väntade goda eller då följder. Tydningen af dessa förmenta
SÄD utgjorde en ganska vidlöftig, inbillad vetenskap, el-
ler — såsom det hette — konst, ziyv7; i motsats mot denna
stod den delen af Mantiken, som kallades äteyvos, ådiduxtos,
medelst hvilken Gutarne genom orakler eller siare. (udvters)
omedelbart kungjorde sin vilja. Denna indelning härleder sig
från Platon, som devuti följdes af Cicero, Plutarchos, m. fl.
Ursprungligen ansågs väl den prophetiska gåfvan enkom
tillhöra vissa heliga, inspirerade män, som förmentes ståi för-
trolig förbindelse med gudomen. En sådan var Kalchas ilia-
den, Sedan mantiken mera utbildat sig och slutligen blifvit
en statsinstilulion, öfvergick den i arf till vissa slägter, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
