Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Medicin - [48] Alfort, Handbok för Brunnsgäster - Physik och kemi m. m. - [49] Hansteen, De mutationibus, quas subit Momentum virgæ magneticæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Physik öch Remi. 57
vill Skiifta; heldre änvänder sin tid på öfvetsältningen af nå-=
gön god författare i detta ämne. : N. KB.
PHYSIK OCH KEMI MN.
[49] De mutationibus, quas subit Momentum virgae
magnetice partim ob temporis, partim ob femperalura
mutationes. Auctore Christ. faner, » 0. tab: Pag: 43
4:0. Christianise 1842.
Då ref. går att anmäla ofvanstående arbete af en person,
hvars namn i magnetismens historia intager ett af de främsta
rummen, må några notiser om den historiska utvecklingen af
vår kulskap om jordmagnetismen här försvara sin plats.
Redan dem gamlom var det bekant, att magneten attrahe-
rade jern !); sitt namn har den, såsom Printus vet att berät-
ta, erhållit af sin förste upptäekare Macnes 2) från mindre
Asien. Sednpare, ehuru redan före det 13:de seklet, kände
Europeerna också magnelens egenskap att vända sin end pol
mot nordstjernan, såsom -Guxor 3) af Provence = ”hvilken
gjort en visa om den saken” — säger: ;
Puis se torne la pointe toute
Contre Pestoile sans doute,
Snart nog visade det sig dock, att det härmed icke hade sin
fulla riktighet, och att nålen icke ställde sig fullkomligt i norr
och söder, utan gjorde med ställets meridian en vinkel, bvil-
ken man kallat Deklination eller Missvisning. Denna
missvisning är dock olika på olika ställen af jorden, än östlig
och än vestlig, och som detta förhållande först sednare kun=
de blifva bekant, skall det äfven satt Corumsus i förlägenhet
1) Frågan huruvida utom jern och nickel det funnes några andra
metaller med förmåga af magnetisk. polaritet har lönge varit ömtvistad:
Förnekad af den ena, bejakad af den andra, har den först nyligen ge-
nom en undersökning af Dove, (Pogg. Ann. 1841 Band. LIV ps 325
—83353) som det synes, blifvit fullt afgjord, Han bar nemligen visat,
att en elektrisk ström, som ledes omkring en metallstång alltid på deén-
samma utöfrvar en dubbel effekt: induktiorsströmmar och magnetisk po=
laritet. Genom metallens fördelning i fina isolerade trådar kan bildan=
det af induktionsströmmar förhindras, och den magnetiska polariteten så=
lunda framträda renare, och göras märkbar genom den ström den vid
sitt försvinnande uppväcker i ön bi-ledare.
2) Invenisse fertur claåvis crepidarum et baculi" cuspide Hvreatibus,
cum armenta pasceret. Plin, Hist E; XXXPI ce. AVR
ö Wnurweir, Geschichte der inductiveh FWissönschaften Th. >
p. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
