Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Physik och kemi m. m. - [49] Hansteen, De mutationibus, quas subit Momentum virgæ magneticæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Physik och Remi. | 259
denna vetenskapsgren förvärfvat sig en odödlig förtjenst; Til-
lika fortfar Gauss att genom de ”Resultate aus den Beoback-
tungen des magnetischen Vereins”, hvilka han årligen alltsedan
1856 tillsammans med VVezEr publicerat, utöfva den högsta
ledningen vid de magnetiska undersökningarne på kontinenten.
Hännedomen af de magnetiska Felementerna eger för ve-
tenskapen sitt högsta värde genom de materialier densamma
lemnar för uppgörandet af en generell theori för jordmagne-
tismen. Flera försök hafva i den vägen blifvit gjorda. Alla
före Gauss hafva de dock det gemensamt, att de i stället för
att först undersöka, huru jordmagnetismen bör vara beskaffad
för att satisfiera observationerna, tvärtom utgått från en be-
stämd förut fattad åsigt om dess beskaffenhet, och sedan un-
dersökt huruvida denna återgåfve observationerna. Det sista
och fullkomligaste försök af denna art är det af HANnstEEn. Men
äfven här visar sig skilnaden mellan räkning och observation
större, än som låter förena sig med en tillfredsställande theori.
Gauss gick en motsatt väg. Oberoende af hvarje hypothes öfver
jordmagnvetismens fördelning, och blott under förutsättning, att
dess förnämsta orsak vore att söka i sjelfva jordkroppen, hvars
alla delar sålumda genom sin samverkan bestämma den magnetiska
kraften, finner han analytiska expressioner, medelst hvilka det
sedan blir möjligt att bestämma de magnetiska elementerna för
hvarje punkt af jordytan 5). De i formlerna ingående konstan-
ter bestämdes af de gifna observationerna. En slutligen an-
ställd jemförelse mellan observation och kalkul visade sig till-
räckligt tillfredsställande. En annan fråga är, huruvida man
bör tillägga hela jordkroppen magnetisk kraft, eller blott de
öfversta jordlagren till en viss djuplek under jordytan. Den
vigtiga rol, som värmet spelar i magnetismens phenomener,
nödgar till det sednare antagandet. En stälmagnet förlorar
genom upphettning i kraft, och i glödgande tillstånd attrahe-
ras jern icke af magneten. På samma sätt står jordtempera-
turen och intensiteten i ett bestämdt förhållande till hvarandra,
så att äfven på de tvenne punkter der Jordmagnetismen i norra
hemisferen är störst, der är också medeltemperaturen minst,
neml. vid jordens så kallade köldpoler. Då emedlertid jord-
5) Enligt Gauss gifves det för jorden blott 2:ne magnet. poler, det
vill säga, punkter hvarest inklinationen =90 och den horizontella jord-
magnetismen =O. Den ena är belägen i norra Amerika 700557 Nordl.
Lat. och 264214” Long. (öst, fr. Greenwich); den andra i Van Die-
mens land, 720535 Sydl. Lat., 152:50’ Long. Det finnes vidare 3:ne
punkter der intensiteten är störst, neml. 8:ne i norra och en i södra
hemisferen; 2:ne der den har sitt minimum, neml. den ena belägen i
Stilla hafvet, den andra i granskapet af S:t Helena; ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
