Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Historia och statsvetenskap - [51] Chopin, Révolutions des peuples du Nord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historia och Statsvelenskap. 271
det hedniska Sverige och det Christna Götaland, och mellan
täflande Konungahus; en strid, på hvilken kyrkan steg i magt
och rättigheter. Ryssland vid samma tid, under despotism,
utan lillig verksamhet å kyrkans sida, Sod stilla i civilisation,
och försvagades af familjetvister. Jarosravs (Tr 1054) försök
att sammanhålla och ordna staten var öfvergående. I hans
dotter Annas förmälning med Henrik I af Frankrike ser Förf.
ett försök af Matbolska kyrkan att vinna insteg i Tslende
men utan framgång (IL 19 p. 35—067).
HKHorstågstiden var för norden ej utan inflytande EN sold
Europas feedalism och strid mellan stat och kyrka. För Dan-
mark serskildt var den till en del en tid af segerrika krig
mot Slaverna, med Christendomens och den Tyska kulturens
utbredande till resultat. Danmarks Erkebiskop AxeL (Absa-
1on) och Konungar Warpemar I, Hnut VI och VWarpemar H
dela med Askanier och Welfer, med riddare ordnar och hanse-
städer, äran att ha spridt dessa sin tids civilisationsmedel öfver
Oderns och Weichselns utloppsländer; ett resultat, som ej
kunde häfvas af det slag, som vid Bornhöfde träffade Dan-
mark, och sänkte det åter i vanmagt (MR. 14 p. 67—152). —
Nörge, på afstånd från alla Kälförens stridsplatser, förblödde
i inre strider mellan thronpretendenter, och hade knappt kraf-
ter öfriga till annat, än de af gammalt vanliga företagen mot
vesterns öar, vikingatågens sista uppträde. Derpå följde en
kort tid af kraftig konungastyrelse, af lagstiftning, af strid
mot kyrka och hänsestädér — och Norge förlorade i unionen
sin sjelfständighet bredvid det öfverlägsna Danmark (R. 13 p.
132—182). — Förf. stannar i Danska hbistorien, för denna
period, vid VWarpemar II:s död, den Norska fortgår till unio-
nen, den Svenska till Arerecnt af Meklenburg. — I Sverige
fortfar ännu en tid striden mellan Christendom och Hedendom,
mellan Göthber och Svear, tills den öfvergick i den tvist mel-
lan tvenne regenthus, som kyrkan begagnade alt stadga sin
magt, och grundlägga det andliga frälset. Liksom Daumark
vände Sverige stundom de knappt förenade krafterna, under
korsets baner, mot de gamla skattländerna i öster, der ERIK
IX, BrrceR JaArr och THorkeL Knutson lade grund till eröf-
ringar för ett halft årtusende. Folkungatiden visar en långva-
rig strid mellan en ordnande och lagstiftande konungamagt.
som dock vill stödja sig på en feodaladel, och denna samma
adel med dess inbördes" föreningar, ofta viktade mot utländsk
adels intrång; till dess konungahusets inre tvister bereder ari-
Stokratien seger. Det är Sveriges första riddaretid, då bon-
den, liksom öfterallt i norden, afväpnad, kom till Lör ta, men
aldrig, som i det öfriga Europa, förlorade hela sin JR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
